Jag har tänkt på det förut, och nu tänker jag på det igen…
SKILLNADEN på ”att vara två” och att vara Ensam. Den är större än fifty/fifty, större än att två halvor blir en hel, större än att två hela blir Dubbelt så mycket som en.
Det tunga är tio gånger så tungt i ensamheten än när man delar. Det lätta tusen gånger lättare när man delar bördorna, eller det roliga miljoner gånger roligare när man delar…
HAN förstod inte. Mitt ex förstod inte. Han förstod inte ”att dela”. Det var sorgligt, och gjorde livet tungt. Tyngre än tyngst. Att bli Ensam efter att ha varit två som inte delar, blev en lättnad. Men att vara ensam är ändå tungt…när man tänker efter…
…så det lättaste är att INTE tänka efter…
Men det är svårt att låta bli när man plötsligt kan jämföra…att Ta Ansvar själv är tusen gånger tyngre, än att vända sej om och säga: ”Vad tycker du?!” och sen DELA konsekvenserna/ansvaret. Om inte annat har man någon att Skylla På…. 😉
Nu sitter jag här med Hela Ansvaret i knät igen…Helt som Vanligt och Som Det Ska Vara…Men idag känns det tyngre…
Snart ska jag iallafall kavla upp ärmarna och spotta i händerna och göra ”what a woman got to do”…för jag KAN, när jag slutar Tänka och Känna!
JAG KAN!
*tvi tvi*
erviluca #mammatillfyrakillar 
Jag lever som singel. För mig uppväger fördelarna, men visst finns det nackdelar. Ibland saknar man någon att ventilera livets vedermödor med. Men just nu trivs jag för det mesta att vara själv. Vad framtiden har att erbjuda vet jag inte, men jag söker inte efter nån för tillfället. Det underlättar för mig att det inte finns några barn med i bilden.
GillaGilla
Att vara singel UTAN barn kan jag knappt föreställa mej…Det är ju alla dom besluten, som påverkar ANDRA (=mina barn), som är så svåra att ta och bära ensam. Men jag skulle heller inte vilja vara utan dom! Never! Ibland är även ”lätta” beslut ”tunga” att bära. Och Ansvaret att vara Ensam förälder… fast det finns en till, men vi DELAR ju inte…och har väl aldrig gjort. Om jag ”stupar” finns ju inte han där liksom…Jo, som Pappa till barnen, men inte för mej….
GillaGilla
Du klarar allt!. Som du skrev, här är jag , tyck synd om mig….ibland känns det fa-ken så…men man klarar alltid det på något sätt! Och som du skriver så nu är du själv, inte med någon som du ändå är ensam om allt med!!! kramizar !!!!
GillaGilla
Ja, så är det! 🙂
GillaGilla
Intressant inlägg. Men jag fastnade mest på det där med att ensamheten kan bli en lättnad om man ändå inte delar bördorna och lättheterna i tvåsamheten. Så kände jag när jag och exet gick isär. Men nu är jag i lycklig tvåsamhet och där trivs jag ändå bäst…
GillaGilla
Just det. Då har du upplevt alla ”tillstånd”….precis som jag! 🙂
GillaGilla
Vi kvinnor känner för mycket, DET kan kännas tungt än att bara göra!
GillaGilla
Absolut! Men det ingår ju liksom i att VARA kvinna lite grann också…så det är svårt att låta bli… Eller hur?!? 🙂
GillaGilla