Dagsarkiv: 1 augusti, 2010

Först jobbade jag en vecka och hade inga barn hemma, men två hundar…Lite lagom kravfullt sådär…Knappt något alls, men lite grann iallafall….

Sen började semestern, och jag lämnade hundarna hos mamma, och åkte vidare till Kärleken som bjöd på mat, vin, boende och Lugn, i en heeeel vecka. Helt kravlöst…Åååå, vad det är härligt att bli  Omhändertagen….Bara få VARA och bara få NJUTA! Ingen som ropar ”Maaammmaaaaa!!!” och ingen som vill ut och kissa…

Igår kom hundarna tillbaka och Promenaderna började igen. Helt okey. Jag var fortfarande ledig och hos Kärleken och Omhändertagen, lite sådär lagom….

Nu är jag hemma och det blir Världens Krasch-landning i hela mej:

-”Mamma! Mamma! Mamma! Mamma!” hela dan, och mat som ska lagas och räkningar som ska betalas (borde ha betalats typ i förrgår…veeeet) och allt går igång igen….

Men tänk om jag inte vill då! Tänk om jag liksom bara struntar i allt…..

Näe, det kan man ju inte! Och jag älskar ju dom ”små” (över 180 cm långa) liven…..

Men guuuuuuuud vad det är skönt att slippa vara ”mamma” ibland!

Tusen tack, Kärleken!

Jag älskar djur! Speciellt hundar, men även katter, grodor, kaniner, marsvin, fåglar etc…

Jag har alltid velat ha djur, vara med djur….och om jag inte haft egna, har jag ”fallit i trance” över andras….och velat ”gulla” och klappa och prata om…

Nåja. Nu är det Drömmen jag ska berätta. Den handlar om hundar och katter. Därav inledningen.

DRÖMMEN

Jag har mina två älskade hundar, som i drömmen är en blandning av dom hundar som stått mej närmast genom åren: Netta (min första egna hund, som jag fick när jag var 12 år), Flisa (min nuvarande hund) och Sally (Flisas dotter, som vi sålde förra året).

Jag har alltså två-tre hundar inledningsvis, men eftersom jag äääälskar hundar så mycket, skaffar jag fler…och fler….och fler….Jag upptäcker också att den allergiska sonen, inte är allergisk längre, vilket innebär att jag också skaffar en katt, och en till….och en till….

Det blir svårare och svårare att hantera alla dessa hundar och katter, men envis som synden (som jag är) fortsätter jag skaffa hundar och försöka få allt att gå ihop. Och är rätt ensam om det.

Grannarna börja klaga. En familj åker förbi vår lägenhet då och då, bara för att höra om det skäller där inifrån, så att dom kan klaga. Jag blir GALEN på den familjen – skriker åt dom och bråkar! Samtidigt känner jag att allt börjar gå mej ur händerna….

När jag är ute och går med alla FJORTON hundar i koppel, tappar jag alltid 3-4 koppel och hundarna rusar iväg åt olika håll och stör omgivningen på olika sätt. Jag märker också att jag inte kommer ihåg vad alla hundar heter längre, så när jag ska ropa på dom, har jag glömt vad dom heter…

Plötsligt befinner jag mej i någon slags lokal där det jobbar ett gäng med att ta hand om hundar. Jag inser att dom faktiskt vill hjälpa mej, så jag slappnar av och låter dom ta hand om hela gänget. Jag säger att jag vill behålla ”åtminstone en”, men är tvungen att ge mej av för att göra något (vet ej vad).

När jag kommer tillbaka är det bara EN hund kvar. Han liknar Flisa, men är en hane och jag minns inte om han heter Pontus eller Beppe (!). SÅ lite känner jag den hunden!

Sen sörjer jag. Jag sörjer att min ÄLSKADE ”Netta-Flisa-Sally” är borta. Att någon tagit hand om henne. Jag känner att jag inte vill klaga över att jag inte fick välja vilken hund jag ville behålla, eftersom jag borde ”skylla mej själv” och ”så går det när man tar sej vatten över huvudet”. Men fyyyy vad jag sörjer min själsfrände! Och jag undrar hur HON har det och om hon saknar mej.

Men jag går därifrån med den söta, men opersonliga, Pontus/Beppe – ”whatever”…..