Idag tror jag inte längre att Framtiden blir som jag trodde, och hoppades, igår.

Nuet räcker gott och väl nu. Dagen som är räcker. Framtiden är i morgon, och ännu längre fram. Men just nu tror jag inte Framtiden är den jag trodde igår.

Allt förändras. Tankar, ideer, utseenden, händelser, upplevelser….allt!

Och idag är i morgon igår. Jag lever i nuet men samtidigt i gårdagens framtid.

Så då kan man säga att framtiden är NU. Gårdagens framtid är NU. Morgondagens framtid är Sedan.

Sedan kommer hela tiden och blir NU.

Hur långt in i Framtiden kan man våga planera, eftersom Nuet hela tiden ändrar förutsättningarna för Framtiden?

Ska jag basera Morgondagen på Dagens händelser?

Om det som hände igår, i förrgår och bakåt, säger lite om vad som ska hända i Framtiden, så vill jag just nu helst bara leva i Nuet.

Just nu vill jag bara leva NU. Inget annat.

Jag vill inte se det jag ser.

 Jag vill bara se det jag just nu väljer att se, och leva i det.

Nu.

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article7143434.ab

Jag blir mest bedrövad när jag ser dessa småtjejer i sina små bikinis, men samtidigt imponerad: Dom är ju otroligt duktiga!

Men VARFÖR ska dom ha små röd-svarta sexiga underkläder på sej när dom dansar? VARFÖR???

Varför sexifiera dessa små härliga tjejer?!

Jag tror inte jag hade gått med på att låta min dotter (om jag hade någon) klä sej sådär på scenen….

Jag hoppas det iallafall….

Suck, vad samhället sexifierar små tjejer! Sorgligt!

Det är så fantastiskt med hundar – och säkert andra djur också – för dom älskar en så reservationslöst.

Vad jag än gör, och hur jag än ser ut, och vad jag än säger och hur jag än mår:

Mina hundar älskar mej!

Hur jag än står, hur fet jag än blir, hur snoret än rinner, hur jag än är klädd och hur många kliande prickar jag än har på kroppen och även om jag blir handikappad och ”konstig”:

Mina hundar älskar mej!

Fast hundvakten har större tomt, som dom kan springa på, går längre promenader, leker mer med hundarna  mer och ger dom Värsta Bästa Hundgodiset, så älskar dom mej mer!

Det är helt fantastiskt Underbart att vara Matte till Fis-Lisa och Mille-pille-pillesnopp!

Vi sitter på balkongen, ”Mille-pille-pillesnopp”, och jag.

Vi tittar lång bort i fjärran, sådär snyggt som män gör på modellfoton….

En granne går förbi….

Mille-pille säger – på hundspråket:

– ”JAG bor här! Du får inte komma hem till oss!!! Och helst inte gå där!!!”

….och jag säger:

-”Hon FÅR gå där!” och spänner ögonen i Mille-pille.

-”Okey!” säger Mille.

Slut.

Ibland känner jag för att:

– Röka inomhus – fast jag inte röker egentligen!

–  Kasta tomburkarna i soporna – fast man ska panta dom!

– Supa mej hyperfull på brännvin – fast jag nästan aldrig dricker sprit!

– Sjunga falskt till en låt – fast jag sjunger rent!

– Inte svara i telefonen när det ringer – och det gör jag ibland…. 😛

– Strunta i att gå ut med hundarna – fast dom är kissnödiga och står nästan med benen i kors

– Strunta i att städa – fast det är 2 veckor sedan, och dammråttorna börjar ta över…

– Strunta i att gå till jobbet – fast jag är frisk!

– Räcka ut tungan åt folk jag inte gillar – fast jag är vuxen!

– Göra fuck-you-tecken ”ba´fatt” ….jag känner för det!!!

(”Fina lilla Krumelur – jag vill aldrig bliva stur”)

Pippi Långstrump tog ”Krumelurpiller” och skulle därmed aldrig ”bliva stur”. 

Det gjorde jag med. Det är kanske därför som kroppen blir äldre, och åren går…men jag blir liksom aldrig ”stur”….

Det funkade!!!

Kärleken är knäpp! Han är verkligen Knäpp! Och det är så himla bra, för jag är rätt knäpp själv. Så tillsammans blir vi ena riktiga Knaskorkar! Och det är så härligt att få släppa loss sin tokiga sida.

Han bjöd mej på en kryssning till Åland….(vart man åker spelar väl ingen roll egentligen för man går ju inte av båten…) och det är bara att konstatera: Han är knasig. Jag är knasig. Tillsammans blir vi helt enkelt Hel-Flänga!

Plötsligt pratade vi bara på rim. Det bara blev så, och det blev så tokigt så jag höll på att kissa på mej av skratt! Försök själv att kommunicera med någon genom verser med rim! HerreGud!

Sen läste Han på en finsk skylt och så bara blev det så att vi pratade ”hitte-på-finska”. Också helgalet, vilket gjorde att jag måste byta trosor igen….Pust!

Och vilka tokiga saker jag än säger, så hakar han på Direkt – och tvärtom! Vi har precis samma sjuka och helknäppa humor, så det blir helt vrickat när vi är tillsammans.

Man kan undra om ”hela båten” skakade på huvudet och undrade från vilken anstalt vi kom, men det  spelar egentligen ingen roll, för vi hade så himla roligt! Dessutom var nog alla lika galna som vi, fast på deras egna sätt…

Det är så befriande att verkligen SKRATTA!

Skratta så man kissar på sej och gråter – samtidigt.

Och det är så härligt att INTE vara Vuxen!

Dom ska lana, men vet knappt vad det är… Coolt är det iallafall… ”Stora/Coola killar” gör det…

Efter någon timme får en kille ”kalla fötter” och åker hem….Två kvar….

Vi tittar på hyr-film..

”Lanar man så?”

”Näe, tror inte det…..”     ?????

*Spelar data-spel*…………….Såååå gör man: Cocacola i mängder, chips och godis!

Trötta killar.

”Hur länge måste man spela för att det ska kallas ”lana”?

Pust!

-”Kan vi inte säga till dom andra att vi var uppe hela natten?”

-”Jo, det gör vi.”

ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ

(Bilden är tagen från google bilder och föreställer INTE Mellan eller hans bröder…)

Det gäller verkligen att hänga med i svängarna när man lever med tonåringar. Ena dagen tycker och tänker dom SI och nästa dag SÅ….

Det svänger från VITT till SVART, och fort går det. Och säger man:

”-MEN igår tyckte du ju om blåbär….!?”

-”MÄH!!! IGÅR var det inte…Det var ju typ FÖR TRE ÅR SEN! När jag var LITEN! Jag har hatat blåbär i FLERA ÅR nu juh!!!!”

Fast det var igår….

Mellan har under flera år (!) inte velat ”sticka ut”, velat vara den som man inte ”ser” för mycket, velat ha lite gråaktiga färger, eller svart…och INGA mönster, INTE ljusa färger….lite neutralt och ABSOLUT inga märken eller tryck el dyl på kläderna….

(I en parentes kan jag säga att han SKULLE ha tryck på t-shirts och tröjor när han var ÄNNU MINDRE! Det gick INTE att ha tröjor UTAN tryck då!)

Pust.

Här gäller det att hänga med i svängarna.

Igår sa jag till Mellan att jag såg en jättefin brun tröja på Dressman som jag funderade på att köpa till honom….

-”Meh! Jag vill inte ha MÖRKA kläder!” pustar han, som under dom sista åren BARA velat ha mörka kläder utan tryck.

Och så tittar han på mej som om jag vore HELT DUM I HUVET!!

Och det är jag väl…

….för jag HÄNGER INTE MED!

Efter hembesöket, som varade i nästan 3 timmar, kändes det som om jag skulle behöva springa 1 mil och skrika rätt ut hela tiden! Kroppen BRANN av outsläckt energi…eller nåt….

Jag satte mej i bilen och la ilsket i backen: ”Uiiiiii!” eller nåt, lät det, och så backade jag häftigt. Jag tittade sedan (!) i backspegeln och fick syn på mej själv:

Stora ”hysteriska” ögon, brinnande röda kinder och med svettpärlor i pannan. Shit, vad det syntes att jag jobbat som en idiot med familjen.

Jag körde iväg, samtidigt som jag knappade in hemnumret på mobilen (livsfarligt – jag vet!)…

-”Förlåååt, älskade du, att jag blivit så sen!” sa jag till Mellan när han svarade.

-”Det gör inget, men snäääälla mamma – KAN du inte köpa pizza på hemvägen?!?”

Klockan var nästan 20.00 (!) och trots att jag var 2 timmar för sen, och inte hade ringt och sagt det, OCH Grabbarna Grus inte hade fått mat, hade dom inte ringt min mobil, eller klagat.

-”SJÄLVKLART ska ni få pizza!”

Väl hemma pussade jag på alla tre och sa ”FÖRLÅT!” för att jag var så sen och sen TACKADE jag dom för att dom inte klagat, tjatat eller ringt.

Jag känner mej såååå tacksam över att jag har så fiiina och underbara söner, och kärleken svämmar verkligen över ibland!

Sen åt vi pizza.

Nu är jag slut. Gone. Finito, Bye-bye:ig…typ.