Vilken kategori av människa är du? Och vilken kategori var du i grundskolan?
Har du bytt utseende och sätt under årens gång, så att du blivit Annorlunda, eller anser du dej vara rätt likadan som när du var barn/ungdom/yngre?
Har du haft några Livsavgörande Förändringar i ditt liv, som du känner att ”DÄR bytte jag livsstil/sätt/beteende?”
Känner du dej Töntig och Fel ibland, eller är du liksom alltid Rätt?
Eller är du alltid Fel och Töntig, och väldigt sällan Rätt?
Vem är du? Berätta. Var anonym om det är enklare. Jag är nyfiken och intresserad vad ni tycker och tänker om er själva.
erviluca #mammatillfyrakillar 
Otroligt blyg i mina ”unga” år. Knuffade alltid syrran framför mig.Tuffade till mig under mellan och högstadiet. Kände mig töntig och fel men fake it til you make it tänkte jag och lyckades ganska bra.Under gymnasiet var jag både fel och rätt, en härlig mix av båda. Väklädd, snygg och trevlig, om än med uppkäftiga tongångar och mycket svar på tal. Inte längre blyg utan mer säker på mig själv.Idag är jag mer ödmjuk än tidigare, fast det kommer väl med ”åldern” antar jag. Jaja, jag är bara 23 men man lär sig mer och mer för varje år 🙂 Känner mig snyggare, smartare och självsäkrare så det går ju i en positiv riktning iallafall! Tänk vilket jäkla kap jag kommer att vara om några är liksom 😉 okej. Jag är ganska töntig också, jag erkänner – men på ett charmig sätt.What about you?
GillaGilla
Åh, vad underbart skrivet! Vilken härlig utveckling! Att ha varit både och och sen bli det man önskar och vill till slut, eller hur?! Jag gillar det där ”Fake it til you make it!” för det har jag också gjort och ”gått vidare” genom det. Jag beskriver mej själv i mitt nästa blogginlägg, så får du veta! Tack för din härliga kommentar! 🙂
GillaGilla
Jag har alltid varit annorlunda. Nej, men alla förändras, ofta omärkligt. En del kommer att säga när de fick barn. Andra när en anhörig gick bort. När livet tog en allvarligare vändning. Men annars.. ändras vi omärkligt för oss själva.
GillaGilla
Ja, en del utvecklas ”omärkligt”…Men en del tar också tag i sej själva och tvingar fram en förändring. Det gjorde jag. Inte en stor sådan, men för mej stor. Jag tror att man förändras hela livet, om man vill. Jag blir nyfiken på vad ”Annorlunda” är. Är det ett självvalt annorlunda, eller ett ”utanför annorlunda”? Och vill du vara Annorlunda? Tack för ditt svar! 🙂
GillaGilla
Man ska ändras och utvecklas ochinvecklas mm.Jag är för att man går igenom paradoxer i ens liv .Det är väl kanske därför jag är mer diplomatisk nu.
GillaGilla
Mer diplomatisk än förut, antar jag? Ja, man ändras och utvecklas, om man vågar. En del stannar och fastnar – andra kastar sig ut i ständig förändring…Prövar på och vågar. Vem är du? En paradox eller ”En normal en”? Tack för ditt svar! 🙂
GillaGilla
En känslosam rebell sen jag föddes. Tack som frågar. Han på bilden måste vara underhållande =)
GillaGilla
Vilken härlig beskrivning: ”En känslosam rebell”….Hoppas människor som möter dej ser din känslosamma sida, också. En rebell bör väl ständigt utvecklas eftersom han rebellerar (? finns ett sånt ord?) hela tiden? Eller? Tar du till dej det som händer i dina rebelliska uttryck? Tack för ditt svar!
GillaGilla
Oj, många frågor som det är svårt att ge bra svar på :PJag är och har väl alltid varit den snälla killen. Den som ingen tycker illa om, men som inte heller står i centrum. Jag har aldrig tagit speciellt mycket plats och aldrig varit speciellt beroende av vad andra tycker om mig. I grundskolan var jag alla lärares favorit eftersom jag alltid fick bra betyg, men jag sågs ändå inte som någon plugghäst. Jag har alltid vågat stå för vad jag tycker och aldrig fallit för grupptryck.Jag har väl bytt stil ett flertal gånger. När jag var yngre vägrade jag använda jeans, nu är det nästan det enda jag använder. Samma med skjortor, älskar skjortor nu.Ett avgörande ögonblick var definitivt när det tog slut med min förra tjej. Jag blev en helt annan människa efter det. Mycket mer öppen, mer social och framförallt mycket gladare :)Och ja, det händer definitivt rätt ofta att jag är töntig. Men om jag är fel, det vet jag inte. Det får andra avgöra 😉 Svårt det här med att beskriva sig själv utan att dra ut på det. Skulle förmodligen kunna skriva en hel roman haha
GillaGilla
Vilken härlig beskrivning! Ja, det är svårt att beskriva sej själv på några rader. Jag tänkte själv göra det först, och sen ställa frågorna, men fastnade (själv!) för det blev ”för mycket” (zzznark!), men efter alla era svar ska jag beskriva mej själv i nästa blogginlägg. Just det där att känna sej ”fel” eller ”töntig” är ju ingen mysig känsla (själv hatar jag den, men känner den då och då), men man undrar ju om andra märker hur ”töntig och fel” man känner sej, om du förstår…Kanske dom tycker att man är värsta coolingen….(troligen inte…troligen aldrig på ti´n”)…. ;)Tack för ditt fina svar!
GillaGilla
Jag har ingen lust att berätta min livshistoria, även om jag inte skäms för den. Jag tror du känner till den. Men jag har genomgått stora förändringar, bl.a. Genom det som har hänt mig i Paris, se mitt senaste inlägg på parisiska/örnens öga. Där berättar jag mer… Engagerad och det blir lätt för mycket. Blir lätt arg på orättvisor. Passionerad av naturen och framförallt rovfåglar. Har svårt för att hata min värsta fiende.
GillaGilla
Jag ska läsa din blogg mer ingående så får jag veta – nyfiken som jag är. Tack för ditt svar! 🙂
GillaGilla
Kärnan är nog det jag alltid har varit. Sedan har livet lagt på en massa nya lager på kärnan, mjukat konturerna lite, hyvlat bort lite här och där, lagt till lite där.Det finns vissa vägskäl som har varit tydliga då jag har ändrat kurs, andra förändringar har skett mera omärkligt … dragits med strömman.Jag har ofta valt min egen väg, ensamt många gånger, många är de människor jag lämnat och som lämnat mig vid mina val. Ensamhet är jag inte rädd för, inte utanförskap heller – jag har några få vänner som känner och älskar mig som jag är och det räcker.
GillaGilla
Vad fint beskrivet! Så är det förstås!Jag har själv också gjort alla mina val ensam, och lämnat många bakom mej…Jag är inte rädd för ensamheten, men älskar närhet och kärlek och att vara Tillsammans, så jag är väldigt Kluven, kan man säga… Tack för ditt svar!
GillaGilla
Blyg har jag aldrig varit. Jag har alltid haft lätt för att uttrycka mig. Alltid haft rättspatos. Men jag har bara få gånger varit populär. Oftast är jag före eller efter min tid. Det finns livsförändrande punkter i mitt liv. Men det tar för lång tid att berätta.
GillaGilla
Härligt svar! ”Oftast är jag före eller efter min tid”. Härligt! Du är liksom där du ÄR, no matter what! 🙂 Ja, att berätta sina livsavgörande ögonblick är svårt på några rader…TACK för ditt svar! 🙂
GillaGilla
Är väl lite av en dubbenatur, blyg och lite galen, och byter utseende lite som( ibland) just nu långhårig men kan lika gärna vara rakad.Jo har nog ändrats en del sen skoltiden o blivit mindre blyg. Dock har jag aldrig hemfallit åt grupperingar och gäng, känner mig inte hemma i sådana
GillaGilla
”Blyg OCH lite galen”…Att byta utseende är MODIGT, tycker jag. Då är man mer MODIG än blyg… ”Hemfallit åt grupperingar…” Hm! ”Hemfaller” man åt dom? Ja, det kanske man kan….Men man kanske också väljer? Väljer att vara MED, eller utanför? Eller blir ”medvald” eller väljer att stanna utanför? Hm….Många tankar väcks…Tack för ditt svar!!
GillaGilla
Oj, vad svårt.Som barn var jag extremt blyg. Jag gömde mig under bordet när mina föräldrar fick besök och avskydde att synas.I tonåren hängde det med, så jag var en sån där tjej som liksom tyckte som alla andra istället för att tycka själv. Var någon kär i mig så blev jag ”kär” i dem bara för att ta ett exempel.Som vuxen är jag fortfarande en gnutta blyg men det är sällsynt. Jag tror att jag mer tror att jag är blyg än att jag faktiskt är det 🙂 Jag trivs med mig själv nu och har lärt mig en sjujäkla massa saker och inser att jag faktiskt är en bra person, även om det alltid finns saker att jobba med.Den största förändringen skedde, medvetna alltså, skedde nog för några år sedan. Då var jag så less på att falla för killar som inte var något att ha, kollade upp vilka mönster jag följde och varför jag följde dem – och vips kunde JAG välja och jag kunde välja någon som var bra för mig också.
GillaGilla
TACK för din fina beskrivning, Trollan!”Jag tror att jag mer tror att jag är blyg än att jag faktiskt är det”, var en underbar och tankvärd mening, för så tror jag många känner och tänker… Kram!
GillaGilla
Oj, så svårt det där. Jag har nog varit ganska blyg tidigare, och är fortfarande till viss del. Däremot så tar jag för mig mycket mer av livet nu. Lever efter mottot att man hellre ska ångra något man gjort än något man inte gjort.Jag tänker mycket med hjärtat. Använder det kanske alldeles för mycket ibland. Men det är sådan jag är, har alltid varit och vill egentligen inte heller vara på något annat sätt. Det vore inte äkta.Jag vet inte om detta ens besvarade några av dina frågor…?Kram
GillaGilla
Man/du besvarar mina frågor precis som du vill! Jag lever också efter mottot att man hellre ska ångra det man gjort än det man INTE gjort…. och då blir det lite spring in i väggar, och krokiga vägar…men men….Jag tänker också mycket ”med hjärtat”, för känslan är alltid med s a s….Kanske för mycket, kanske inte…Man är den man är, och stänger man av, för att ”passa in”, tror jag inte man i längden mår speciellt bra…Tack för svaret och kram tillbaka!
GillaGilla
Jag är en varm, glad, lång, kärleksfull man i sina bästa år.Tror själv att jag är en pärla helt enkelt, på alla sätt…jag förlorade mig själv i en flaska vin och miste mitt livs kärlek. I processen slutade jag med vinet och en slöja rann av mina ögon. Jag fick kontakt med mina känslor och förstod hur mycket jag älskade min familj….försent….något som plågar mig dagligen…jag hade gjort oss underbara än en gång…jag älskar dem mer än livet..
GillaGilla
Men varför är det så? Varför är det så V A N L I G T att män inte lyssnar i TID på sina fruar/kvinnor, att dom/ni inte tar era kvinnor på allvar när dom säger att dom inte orkar osv…Det är först när man GÅR/GER UPP som ni vaknar. Varför? Grejen blir ju att man som kvinna blir TVUNGEN att gå för att det ska ”hända något” (ske någon utveckling) och sen är det ju FÖR SENT! För det mesta…
GillaGilla