
I morgon ska vi ta pick och pack och åka till Kärleken! Jag och Grabbarna Grus. Sen får vi väl se hur länge han/vi/alla ”står ut”.
Han har levt ensam i 10 år….
Jag och Grabbarna Grus är som en Orkan när vi virvlar fram och stökar till och låter och ÄR!
Hur ska det gååå??

….och ibland känns det som om han bara är MIN och att jag faktiskt inte vill dela med mej…Snålt va?! Och att jag kanske inte vill vara Mamma med honom, utan bara vara….Jag!

MEN i morgon åker vi iallafall hem till Kärleken, alla sex: En mamma, tre söner och två hundar….
Spännande fortsättning i nästa nummer….. 😉
Ett VARMT lycka till! Och hoppas att det blir en jättebra vistelse där!
GillaGilla
Tusen miljoner tack! 🙂
GillaGilla
Hoppas du/ni får det riktigt bra! Kan förstå det där med att vilja ha honom för dig själv, men samtidigt är det ju en omöjlighet om man har barn. Förr eller senare måste dom bli inblandade.Kram
GillaGilla
Ja, jo, jag vet. Hm. Ibland vill man liksom inte vara ”verklighetsanknuten”…och ”ansvarig vuxen”…..men men…. MÅSTE!
GillaGilla