Idel ädel adel /erviluca

Min farmor och farfar hade huset Högst upp på kullen. Det största. Det var det enda huset med pool i området. Grannarna fick bada i poolen varje dag mellan klockan 12 och 13.

Postlådorna var ca 3 km från huset, på en lång rad, och hämtades av grannen nedanför till vänster. Där bodde en familj med 8 barn – 7 söner och 1 dotter. Mannen i den familjen var en liten väderbiten, muskulös, senig man som hjälpte farfar och farmor med fåren och ladorna etc.

Varje dag kom en av sönerna med posten upp till huset på höjden. Farmor öppnade oftast och killen fick en godis som tack. Hon hade en skål med godisar i ett skåp i köket, och där hämtade hon en klubba, en kola eller något annat som hon gav till killen som lämnade posten.

Vi tjejer tyckte det var otroooooligt spännande med detta! Vi visste inte riktigt NÄR killen skulle komma, men vi hade alltid Önskemål om VEM som skulle komma, och OM mamman i huset kom och lämnade posten någon gång blev vi sååååå besvikna. Roligast var det när Uffe eller Ove kom…Bosse var en liten skitkille, men det fick också duga, i brist på annat.

När jag tänker på huset på Höjden tänker jag på att viiiiii var dom fiiiiina som bodde där, och nedanför bodde ”patrasket”. Jag tänkte aldrig så när jag var barn, men har insett senare i livet att farmor och farfar nog tänkte så, och alla andra vuxna…

Vi tjejer gick ofta över till grannfamiljen och gosade med deras kaniner, eller hundvalpar, eller kattungar, eller vad dom nu hade för djur för tillfället. Det var spännande att vara på deras tomt, för någon av killarna kunde ju komma ut…Det hände väldigt sällan, men när det hände höll vi på att skita på oss av ”fnitter” och ”pirr i hela kroppen”….

Jag minns en gång när Mamman hade tvättat och hängt ut ALLA killars strumpor på klädstrecket. Oj oj oj! Två miljoner svarta stora strumpor  hängde på en lång raaaad! Det var så….Manligt/Killigt så vi blev nog lite ”pirriga” av att bara titta på klädstrecket…