En kvinna sa häromdagen:
Ett liv man fått/ får kämpa för blir ett mer värdefullt/uppskattat liv.
En kärlek man fått/får kämpa för blir en mer värdefull kärlek.
…och dessa meningar fastnade i mitt inre…och jag funderar på dem…och vänder och vrider..
.
MÅSTE man ha kämpat för att förstå att livet är värdefullt?
Uppskattar man det lilla mer, när man inte haft så mycket, eller när man varit illa ute eller upplevt svårigheter?
Älskar man sin partner/sina barn mer/annorlunda om man varit nära att förlora dem?
erviluca #mammatillfyrakillar 
Jag tror man gör det, att man uppskattar det mer om det inte är en självklarhet.
GillaGilla
Ja, jag tror också det. Då betyder det att dom som mår som sämst kan också må bäst s a s? Och dom som ”alltid har det bra” inte riktigt har förmågan att uppskatta det…? Och om man blir kär, och han blir kär tillbaka, och det blir ”enkelt”, så blir kärleken inte lika betydelsefull (eftersom det inte fanns någon kamp)? Hm….
GillaGilla
Det du skriver om livet. Tror tyvärr det är sant! till viss del, man kanske inte uppskattar det mer, men tar tillvara på livet mycket mer!. Detsamma om man varit nära att förlora någon. Jag tror man älskar dom lika mycket innan, men är övertygad om att man säger det oftare och visar det!. Bra tanke..det är ju faktiskt viktigt att ta upp, en påminnelse att ta tillvara på allt du skriver ÄVEN om inget hänt just nu! stor sommarkramiz
GillaGilla
Ja, en del ”växer” nog vid kriser och tar tillvara på livet mer…Andra krymper, och/eller tar på sej ”offerkoftan” och kommer inte ur den igen…och då blir ju allt väldigt svårt och jobbigt bara…och inget blir mer värdefullt…
GillaGilla