Mamma går runt i min lägenhet och tittar….säger ingenting…suckar….
Jag flyttade hit för ca 1,5 år sedan…men mamma har aldrig varit här… Men nu passar hon på, när hon ändå är i krokarna…
Med kritiska blickar går hon långsamt runt i lägenheten….Hon konstaterar att det är ”stökigt”, men då skrattar jag och säger att det är ”ovanligt städat” faktiskt! Min syster, som är med, håller med. Hon vet.
Mamma frågar om jag tycker det går bra att sova i samma rum som min yngste son, och jag svarar:
– ”Javisst, men när han vill ha rummet för sej själv flyttar jag in i vardagsrummet och skaffar en bäddsoffa!”
Mamma tittar på mej som om jag sagt att jag skulle ta livet av mej. Chockad.
-”Bäddsoffa?!? Åh, så jobbigt!!”
-”Jepp, daglig nära-döden-upplevelse, bah!” säger jag.
ALLT är jobbigt i min stackars mammas liv. ALLT!
Hon ska ta hand om hundarna en vecka då jag ska ha en semesterveckan UTAN barn OCH hundar! Och när hon säger att hon ”kan väl det” med en tung suck….lägger hon till att ”Man blir ju så BUNDEN!” och suckar igen – högre den här gången. Hon är faktiskt världsbäst på att sucka! Jag tror hon har Guinness rekordboks rekord på djupa suckar…
Av 52 veckor är hon BUNDEN 1 (en!) vecka. Hå hå ja ja! Det måste vara tufft. Men hon är tapper, min mamma, och modig! Och stark! Och hon ställer upp! EN vecka/år. Jag har funderat på att köpa en medalj för prestationen….men vet inte vad det ska stå på den….Förslag?
erviluca #mammatillfyrakillar 
Det finns alltid de som har det värre, hälsa din mamma det. Själv bor jag bakom Billy i vardagsrummet. Har delat av rummet med en bokhyllerad och där sover jag. Har lämnat en smal, smal gång, ca 15 cm, mellan sängen och bokhyllan. Det finns inget fönster och vid fotänden är ena sovrumsdörren. Rakt fram är dörren mot hallen. Dvs inget privatliv där inte! Jag tänkte på barnen i första hand när vi akutflyttade hit pga min separation. De fick ta varsitt sovrum och så köpte jag varsin dubbelsäng åt dem och jag tog en av barnens sängar. De har partners och kompisar som ofta sover över. Dessutom hade jag en baktanke med dubbelsängen – det kan ju tänkas att jag får sällskap nån gång… Beroende på vilket barn som inte är hemma så sover jag i deras säng. Det händer också att det ena barnet, som är ett mycket förstående barn, upplåter sin säng åt mig så jag kan lägga mig tidigare om barnet vill sitta uppe och titta på tv. Eftersom jag lägger mig vid 21-22-tiden på kvällen och behöver ha tyst för att sova och barnen är nattugglor så tycker jag det är jättesnällt. Men jag förstår precis vad du menar med suckarna. Jag får inte höra några suckar, däremot ”På min tid hade man bara en man och den fick man vara glad över vare sig man ville eller inte” eller ”Du gör väl inget dumt nu va? Du vet att du hoppat i galen tunna förut” eller några andra ”uppmuntrande” ord när jag säger att jag inte vill leva som singel resten av mitt liv.
GillaGilla
Jag tycker egentligen varken synd om dej eller mej faktiskt! Vi är friska (någorlunda), har fina barn (ganska… 😉 ), har pengar och bor i ett land med hög levnadsstandard, och har inget att klaga på egentligen, och vi slipper vara gifta med någon vi inte tycker om och älskar (som man gjorde förr, enligt DIN mamma)…och vi har möjlighet att bli kära igen…och igen! Det är väl underbart! Sen att man får sova i en bäddsoffa en stund i livet…Vad sjutton gör det?!? Nada! Tycker jag.
GillaGilla