En underbar liten tjej /erviluca

(en bild på indiska flickor från Indien tagen från Google bilder)

Min ex-svägerska blev mamma vid 50 års ålder till en liten 9-årig indisk flicka, som jag träffade för första gången igår.

Under dom år jag umgick med svägerskan då och då, tyckte jag alltid att det var så synd att hon aldrig lyckades träffa Honom, och få dom barn hon så gärna ville ha, för jag VISSTE att hon skulle bli en Underbar mamma.

Men skam den som ger sej! Vid 40 insåg hon att ”nu jävlar får jag ta tag i saken själv om jag ska bli mamma”, och så ansökte honom att få adoptera och efter flera ååååår och många turer hit och dit, hämtade hon sin lilla indiska dotter på ett barnhem i Indien för drygt 1 år sedan.

Vilken ljuvlig unge!

Med ett Strålande Leende och Myror i brallan snodde hon runt bland alla släktingar – kända och okända (för henne) – i går, och pratade sitt Alldeles Egna Språk (en blandning av indiska, engelska och svenska), utan några som helst krusiduller. Det var upp till oss lyssnare att förstå, och det gjorde man, till slut, faktiskt!

Hon kröp flera gånger upp i sin ”nya” mormors och ”nya” morfars famn och ”gosade” en stund, landande lite hos sin Alldeles Egna MAMMA, och snodde sedan iväg för att gosa med mina hundar, hoppa på trampolinen eller bara Berätta om Saker hon funderade på!

Vilken underbar unge! Hoppas hon får förbli lika glad och lycklig Resten av Livet. Hon, om Någon, är värd det, eftersom hon kommer från misshandel och Elände…

Snacka om Maskrosbarn!

Och vilken tur hon hade som hamnade hos min ex-svägerska, som är så lugn och klok och fin!