TROTS ATT man är i medelåldern och har ”silver i håret” (INTE JAG!) kan man snubbla runt lite småfnittrig på stan, hand-i-hand, gapskrattade åt sneda glasögon, tokiga människor, fråga om t-banan går till ”Grekland” och skratta åt frågande ögon, prata ”utrikiska” och skratta åt det, och vara allmänt tokig…
…och fast man sa till hundvakten att man skulle komma hem ”efter några timmar”, och typ ”innan midnatt”, så är kvällen så fantastisk så mobilen glöms bort, hundarna finns inte…och vi har inget ansvar för någonting, och både natten och vi är unga, ända tills vi märker att bussen gått och inget tåg går…och vi får ringa taxi, för att skrattande slänga oss i den och komma hem alldeles alldeles för sent för att hämta några hundar….
…och dagen efter, med ursäktande blick försiktigt hämta hundarna och säga ”förlåt” och fnittra till, för att det var värt alla arga blickar och fnysningar i världen!
Kvällen var alldeles tokroligt underbar, iallafall!
erviluca #mammatillfyrakillar 