
Egentligen vill jag inte stoppa hans kreativa framfart, men det är svårt när alla kreativa processer kommer så….överraskande och…plötsligt….och sen ska det gå FORT….Lösningen, liksom…
-”Mamma! Jag vill baka en sån där…paj! Och jag tänkte ta lite sånt där…typ…mjöl…men inte nåt surt….det ska vara en GOD paj! Inte sur.”

…och medan han pratar har han redan tagit fram halva köket och ”kört igång”, utan att varken han eller jag någonsin gjort en paj. Typ.
Och jag blir alldeles svettig! Och vill inte stoppa den ”kreativa processen”, men måste kanske….eller så går jag bara ut och solar en stund när han ”kreativar vidare”….
ELLER
-”Mamma! Jag behöver en KNIV, så jag tänkte tälja Den Här (*visar* egentillverkat ”lasersvärd”, gjort i slöjden. Obs! INGEN som inte vet att det är ett lasersvärd kan se det!) ! Har vi någon täljkniv?”
…och medan han pratar letar han igenom alla lådor….
….och jag tänker: ”Täljkniv? Täljkniv…täljkniv? Har vi någon täljkniv?”

Han hittar en fruktkniv och börjar tälja, i köket. Jag säger att han ska gå ut på balkongen och tälja, och sitter sedan och väntar på:
-”AAAAAJJJ! Jag skar mej!” och il-färd till sjukhus….
Jag håller nästan andan i Väntan På…..
Detta händer inte, utan han tröttnar helt enkelt.
Det är inte lätt att tälja en kniv av ett lasersvärd med en fruktkniv…..
….så fångas han av något på TV:n och Den Kreativa Processen flyger iväg…..
Pust!
…för den här gången….