
Min mamma berättade om ”Åke” och ”Eva”, som bodde granne med oss.
Hon sa att Åke ofta sa ord som: ”Är hon inte vacker?!?” om sin fru, och tittade på henne med ögon fyllda av stjärnor…ofta!
Hon berättade att han tyckte att det hon sa var så klokt, att han tyckte att hon var spirituell och rolig, att hon hade underbar humor och att hon var så…VACKER!!!
Och jag sa: ”Eva???”
Och sen sa jag: ”E V A ? ? ? ? Vår granne E V A???”
För i mina ögon var Eva en utav dom fulaste tanter jag sett! Åke var rätt stilig, men Eva!! Puh!
Eva hade råttfärgat hår i ”Gustaf Wasa-frisyr” och världens mest utstående tänder. Dom var så utstående att jag tror aldrig hennes tunga fick vara riktigt blöt. Hur kysser man någon med utstående tänder???
Utstående tänder är något av det fulaste jag vet! Jag tycker det är SÅÅÅ FUUULT!!!
”Ursäkta alla med utstående tänder!” men jag tycker så. Och numera kan man faktiskt ha tandställning….
Men snygga, trevliga, intelligenta Åke vidhöll: ”Äääär hon inte vacker!?” och man såg verkligen på hans ögon hur vacker hon var, inuti honom, och hur mycket han älskade henne. Och det var så fint, och så fantastiskt!
Och jag skulle vilja vara så älskad…Jag skulle vilja vara Eva – om bara för en liten stund, och trots att hon hade så utstående tänder….
…och jag tror att mamma var lite avundsjuk, för trots att hon var så vacker, fick hon aldrig höra det av pappa – han sa väl ungefär ”Du duger som du är!” som den finaste komplimangen – och jag tror inte han tittade på henne med stjärnor i ögonen heller…iallafall inte när jag såg det….

