(Erviluca ca 75 år…)
”Ja, så gick den dagen också…” suckar hon ofta…
Är det så med många äldre – att dom bara ”väntar ut tiden”? Väntar på vaddå? Döden? Eller på att Livet ska Bli Bättre, som i ett trollslag? Eller på VAD?
Jag vill inte ”stanna”, jag vill inte låta dagar bara gå…i tristess och vemod…Jag vill inte bli gammal! Inte på DET viset iallafall! Jag vill inte bli som min mamma!
Jag jämfördes alltid med min mamma när jag var barn:
-”Du är så lik din mamma!”
(och jag var så stolt över det, för jag tyckte min mamma var världens bästa och klokaste och vackraste mamma!)
Och när jag hade ont i vänster lilltå, eller fick kramp i nedre hörnet av knäskålen, eller ryste eller ”vad-som-helst!” så sa alltid min mamma:
-”Ja, Tänk! PRECIS så har jag också känt/haft det/upplevt!”
(och det kändes skönt att vara ”samma-likadan”….)
Så ett tag VAR jag nästan en ”miniatyr-mamma” på något sätt…..
….men sen växte jag ifrån henne…Gjorde en väldigt SEN revolt genom att gifta mej med den som mamma verkligen INTE tyckte om, och ”försvinna” ur hennes liv, och genom att tycka om kläder som hon INTE tyckte om, tycka om musik som hon INTE gillade och göra saker hon ”ALDRIG” skulle göra eller har gjort!
Det var den navelsträngen! Puh! Skönt!
Men nu när jag sitter där bredvid henne i soffan och hon kritiserar halva mänskligheten och mer därtill, suckar över ”dagens ungdom” och kritiserar än det ena än det andra, och suckar över dagen som gått, och har egentligen ”ingenting att göra”, fast hon har massor av vänner och aktiviteter…så tänker jag:
-”TUR att jag har klippt av navelsträngen….Jag vill INTE bli som hon! INTE!”
…………………………………………………………………………………………..
JAG ska bli en glad och positiv 75-åring som skrattar högt och sjunger med i rap-låtarna som mina barnbarn spelar, skrattar åt tokigheter och tycker det är KUL med utveckling och nytänkande! SÅN ska jag bli. Så det så!
PS. Men jag älskar min lilla mamma ändå….Hon var en jättebra mamma! DS.
erviluca #mammatillfyrakillar 