Ett minne
När jag var 12 år fick vår strävhåriga tax Lina valpar.
Det var jag och min lillasyster som planerat och satt planerna i verket alldeles själva (och jag var den Drivande parten…och styrde min lillasyster dit jag ville…:) ). När Lina löpte gick vi ut med henne, och så gick vi helt sonika hem till den hantax vi valt, och frågade, ”oskyldigt”, ägarna om vi fick gå ut och gå med honom, vilket vi fick! Sen släppte vi hundarna lösa i skogen och VIPS så satt dom fast i varandra!
Syrran och jag blev jätterädda, för vi visste inte att hundar fastnar i varandra när dom parar sej, så vi började gråta och stod där och undrade vad vi gjort och hur vi skulle få loss dom osv, då dom plötsligt lossnade ifrån varandra…och vi torkade tårarna och insåg nog att ”det är så det går till”…
Nåja. Vi gick tillbaka med hantaxen till hans hem, och gick sen hem och väntade….
Två månader senare fick Lina fyra fina tik-valpar.
Vi berättade för mamma och pappa vad vi gjort, och mamma blev upprörd och menade att vi måste ringa hantaxens matte och husse för att berätta, men det tyckte inte vi. Hon gjorde det iallafall…men dom bara skrattade och tyckte inte det gjorde något.
Vi sålde tre valpar och sparade en.
Den taxvalpen ”råkade” bli min…Hon tydde sej till mej och ”blev min”….Hon sov i min säng och följde mej som en skugga. Eftersom hon var den första valpen som fötts hette hon ”Netta” (nETTA).
Detta gjorde min äldre syster GALEN av svartsjuka! Hon såg verkligen RÖTT när hon blev arg, så jag tog Lina ut i skogen med samma taxhane nästa gång hon löpte, och gjorde om samma grej. Fast den här gången skickade jag en kompis att gå ut med hantaxen, och så träffades vi i skogen….
Två månader senare fick Lina fyra valpar igen: Två hanar och två tikar.
Så fick min storasyster en egen valp! Den här gången vågade inte mamma ringa hantaxens matte och husse igen…Hon skämdes så. Jag fick LOVA att ALDRIG MER göra så! Och jag lovade. Och höll det, faktiskt….
erviluca #mammatillfyrakillar 