Dagsarkiv: 9 april, 2010

aa

Det är inte min son på bilden, för jag har ingen bild på honom som 3-åring, på datorn….Men killen på bilden är rätt lik sonen…

När äldsta sonen var 3 år kom han hem från dagis en dag och konstaterade:

-”Idag har jag knullat!”

-”Eeeee……Va??”

Min hjärna gick i 180…Vad säger ungen???

-”Jag har knullat idag!” upprepade han och tittade allvarligt, och stolt, på mej…

Jag tänkte att det är bäst att jag tar reda på vad han EGENTLIGEN menar…INNAN jag flipprar ut…

–”Jaha….Hur gjorde du då?” frågade jag lugnt (fast jag kände mej alldeles omtumlad).

-”Tja….Jag stoppade min snopp i Annelies (4 år) snippa”, konstaterade han.

-”Jaaa….så gör man ju när man knullar”, konstaterade jag….

-”Hur var det då?” frågade jag vidare…

-”Skittråkigt! Jag tror inte jag ska göra det igen.” sa han och satte sej framför TV:n för att titta på Bolipompa…

Han satt tyst en liten stund, och sen sa han:

-”Annelie tyckte också det var tråkigt…”…

Nu då?!? Vad ska jag säga och göra nu????

Jag andades djupt och tänkte på vad han sagt och hur jag ska tolka det. Och sedan tänkte jag att antagligen hade dom (jätte-bästisar!) bestämt sej för att ”pröva hur det är att knulla” och trixat och fixat med sina små könsorgan, och sen ansett att dom hade ”knullat”.

Jag funderade på om jag skulle göra någon affär av det, eller inte, men bestämde mej för att det var ”småbarnstestande/lek” och inget annat, och eftersom sonen var så otroooligt tidig med att prata och uttrycka sej (han pratade rent vid 1,5 års ålder) så kunde han också sätta ord på allt han gjorde och tänkte (och dessutom med en helt ”ogenerad” mamma = jag, som berättat ALLT han frågat, tidigt, så hade han också ord på allt allt).

Så min äldsta son förlorade oskulden när han var 3 år.

Det måste jag påminna honom om! Idag är han 26 år…

Jag såg nästan ut som Lotta på Bråkmakargatan när jag var 6 år…nästan!

Den första kärleken jag minns är när jag var 6 år och blev kär i Ove, som bodde granne med min farmor och farfar på landet. I den familjen var dom 7 söner, i en liten stuga, så Ove hade många bröder.

Varför jag blev så besatt av Ove vet jag inte, men jag tyckte han var det finaste jag sett – 16 år gammal var han.

Jag minns tydligt Känslorna! Dom var lika starka som dom varit senare i livet när jag varit kär, så man ska verkligen ta ett barns ”kärlek” på allvar…även om det för mej, på den tiden, räckte att få SE Ove ibland.

Jag klättrade upp på logens vind i det gamla stallet, och öppnade fönsterluckan. Så satt jag där och dinglade med benen och ropade: -”OOOOOOVEEEEEE!!!” allt vad jag orkade!

Antingen dök han upp, varvid jag smällde igen luckan och la mej på vindens golv med bultande hjärta och fnissade hysteriskt: Att få se en glimt av honom var Lycka! Eller så dök han inte upp, och någon vuxen kom med rynkade ögonbryn och sa att jag skulle vara tyst….Ingen förståelse för kärleken där inte.

En gång jagade han mej, på skoj, genom trädgården, och ropade: ”Åååå, vad du är snabb!!” och jag trodde verkligen på honom. Jag trodde att jag var Supersnabb! Och åååå vad lycklig jag var över att Ove tyckte att jag var jättesnabb!

Oves snoriga lillebror Bosse, var en riktig retsticka, och hans andra jobbiga lillebror Uffe, ville bara pussas (”äckligt!”), men jag hade bara ögon för Ooooooveeeee!

Sex år gammal!