Blogg-grannar

Jag gillade hennes sätt att skriva…och jag gillade det sätt hon skrev på: Mjukt, behagligt, beskrivande, känsligt….

Hennes liv befann sej i gungning och jag följde hennes vedermödor dag för dag… Hon kämpade med liv och död, kärlek till män och till sina barn… Med några få rader beskrev hon, varje dag, vad livet gjorde med henne och hur hon hanterade det.

Jag tyckte om det.

Så flyttade jag – i januari – till en ny lägenhet i ett nytt område….men bloggandet (både skrivandet och läsandet) förblev detsamma…

På våren kommer alla människor i Sverige ut ur sina lägenheter och hus. Dom börjar stöka i sina balkonglådor, sopa på sina altaner, sätta sej på en stol i solen utanför sitt hus eller kommer bara ut och står – och njuter av solen och värmen.

Så en dag i slutet av april såg jag mina nya grannar. Det var några gamla tanter, ett par förtidspensionärer, ett äldre par, en singeltjej….och så var det den här ensamstående mamman med tre barn: Pojke, flicka, pojke…

Vi började prata. Jag gillade hennes sätt, hennes ”energi”, utstrålning och värme. Någonstans hittade vi Något där i snacket, och vi började berätta för varandra lite mer om våra liv och tankar…

Snart insåg jag att Grannen var Hon! Att Grannen var den kvinna jag följde i bloggen! Jag visste inte om jag skulle berätta det eller inte: Jag visste inte om hon skulle sluta våga skriva så öppet, om jag berättade att jag följde hennes liv, på bloggen…så jag sa inget. Låtsades inte om något. Och vi fortsatte prata lite nu och då, när vi möttes i dörren, på gården eller i tvättstugan…och jag tänkte:

Jag skulle vilja bli hennes vän. På riktigt. Men jag vågade inte. Kände mej som en ”fegis”. Det kändes som om jag gick omkring och ”ljög”.

En dag såg jag att hon lagt till min blogg som favorit! Jag tänkte: VET hon att JAG är JAG?

Jag fick aldrig veta det, och jag frågade inte heller, för en vacker dag berättade hon att hon skulle flytta…i och för sej visste jag det redan, eftersom jag läst det på bloggen…

….och så flyttade hon, utan att jag sa Sanningen, och efter ett tag försvann hennes blogg…

…och nu är hon bara ett Minne i mitt liv… men jag undrar hur hon har det….