…för jag blir så TRÖTT på mej själv ibland…när jag är lite för snabb, lite för snurrig, lite för ogenomtänkt, lite för spontan, lite för glömsk, lite för MYCKET….helt enkelt!
Jag blir liksom för entusiastisk, för optimistisk, för snabb, för spontan, för känslofylld, för lugn, för speedad, för glad, för ledsen, för allt!
Och däremellan är jag ko-lugn…typ!
….iallafall Nästan!
…och NÄR lär man sej? Lär man sej? NÄR tänker man först och agerar sen? När blir man sådär eftertäääänksaaaam och fuuuundeeeeraaaar iiiiigeeeeenoooom aaaaallt noooograaaannt iiiinnaaaan maaaan aaaageeeeraaaar?
Äsch, jag behövde bara skriva det för att inse: Never!
Visst kan jag tänka efter före och visst kan jag ta det lugnt ibland….jättelugnt…. Men med känslor inblandade blir det nog lite mer ”inte-så”….och ibland blir jag så TRÖTT på mej själv….När jag står där – efteråt – och tänker:
-”Vafaan gjorde jag/sa jag?!?!” eller ”Varför gjorde jag/sa jag SÅ?!” och sen går det liksom inte att ta tillbaka….
Men, men ingen är perfekt, eller huuuur?
….men man kan ju alltid Låtsas!
Suck!
Typ.
erviluca #mammatillfyrakillar 
Jag är sån….kanske därav min långvariga panikångest som kom för bara ett tag sen…..släppa kraven…….låter bra, svårt att hålla! kramizar//sarah
GillaGilla
Tror du att du fått långvarig panikångest för att du är för spontan?
GillaGilla
Näe, ingen är perfekt =)
GillaGilla
Helt rätt! Och troligen är jag inom ”normalgränserna”…. 😉 Kram på dej!
GillaGilla