När man tittar på henne, så låter det ”dunk, dunk, dunk, dunk”, då svansen slår mot golvet, eller stolen eller vad det är hon ligger på…Alltid! Man blir glad av dunkandet för det är som om hon ler med hela kroppen när man tittar på henne….
Hon ligger som en ”uthälld pannkaka” över hela fåtöljen, på rygg, och sover djupt…på gränsen till zzznarkande…Det spelar ingen roll vad som händer runt om…Killar som leker krig, eller hoppar runt i soffan, hög musik på stereon med en matte som dansar runt och sjunger högt….Hon ligger kvar som en ”uthälld pannkaka” på rygg, och ibland går svansen: ”dunk, dunk, dunk, dunk” – sådär lite förnöjsamt…
Ibland lägger hon sej mitt på köksgolvet, mitt i all röra och mitt i kaoset, och så sluter hon ögonen och somnar in. Hittills har aldrig någon trampat på henne, och det är ren och skär tur. Själv skulle jag ALDRIG våga lägga mej mitt i köket, på rygg, och sova….
Men hon vågar. Hon litar på oss.
”Dunk, dunk, dunk, dunk, dunk”…….
erviluca #mammatillfyrakillar 