
(Ovan: 1700-talets bild på abort?)
Häromdagen kom sonen som går i åk 7 hem med ett häfte. Han skulle svara på en massa frågor om sexualitet, pubertetsutveckling och kärlek osv. Han skulle också skriva dikter om kärlek, och berättelser om Lycka osv osv…
Jag läste igenom häftet och blev Mäkta Imponerad! Oj oj oj! I Mina Barns Skola får dom verkligen lära sig Allt om Sexualitet. Man har inte lämnat något åt slumpen! Varenda liten detalj skulle fyllas i på bilden över kvinnans kön och mannens kön.
Slanguttryck skulle förklaras och alla möjliga olika sexualiteter var beskrivna, på ett bra och lättsamt sätt.
Jag har själv aldrig känt någon blygsel vad gäller att prata om sex osv med mina barn, så det mesta vet dom redan. Men jag kan inte minnas att jag fick lära mej speciellt mycket om sexualitet i skolan – annat än att vi fick känna och klämma på kondomer och pessar (som jag verkligen inte fattade var det skulle sitta!) på en biologi-lektion med en lärare som var högröd i ansiktet. Inte något om kärlek osv i samband med detta.
Sonen fick också läsa en bok som heter ”Syskonkärlek” som handlar om att ett par syskon, som inte vuxit upp tillsammans, blir kära. Det handlar alltså om incest! Jag tyckte det var liiite magstarkt, men det är ju ändå sånt våra barn möts av ute i samhället, så det var nog bara min lilla ”mamma-skyddande” sida som dök upp…
Sonen tyckte att boken var ”konstig”. Han är liksom inte alls ”där”.
Mina söner tycker att det är lite ”häftigt” att jag inte är ett dugg blyg när jag ska prata om sexualitet, och de ställer de frågor de undrar över, utan blygsel själva.
Min 15-åring sa en gång till sin kompis (när jag hörde):
-”Hon bara svarar Rätt Ut, liksom!”

