Åsså en egenupplevd "ofrivillig-pappa-historia"…

 gravid-mage.jpg

Det var en gång en liten fru och en liten man, som var 21 resp. 23 år gamla. Frun tålde inte några preventivmedel, och mannen ville absolut inte använda kondom, så de körde med ”avbrutet samlag”, vilket fungerade mycket väl.

Frun tänkte i sitt bakhuvud att ”blir jag gravid så gör det inget, för jag vill verkligen ha ett barn…”.

Mannen tänkte i sitt bakhuvud att ”blir hon gravid så får hon göra abort för jag vill ABSOLUT INTE ha något barn”.

Men de pratade inte speciellt mycket om det. De var såååå kära och lyckliga i sitt lilla nya äktenskap.

…och så blev det som det blev…Hon blev gravid!

Lyckokänslorna strömmade genom henne när hon stod med det Positiva graviditetsbeskedet på Apoteket. Det bubblade och pirrade i hela kroppen: ”Jag har ett BARN i min kropp! Ett barn som är skapat i kärlek med den man jag älskar mest av allt på hela jorden!!”. Hon gick på moln hela vägen hem, fast hon åkte buss…

Mannen hade köpt hem vin. De skulle dricka vin och ”prata”, sa han. Hon förstod att han skulle föreslå abort, så fort han sa att de skulle dricka vin.

De drack och pratade. Hon grät och grät. Han övertalade henne. Han sa att om hon tänkte behålla barnet så skulle han lämna henne: Han ville INTE ha barn! Punkt! Hon gick med på abort, för ”hans skull”. Hon skulle kunnat gå genom ELD för denna man!

Aborten genomfördes och den lilla frun leeed sej igenom hela processen. I månader efteråt var hon ledsen och ångerfull. Han förstod inte: Det var ju bara en ”cell-hög” som plockats bort…

Åren gick. Äktenskapet gick lite hit och dit…och så började hon utvecklas…Började växa…mentalt…Hade börjat en skola och fått nya vänner…och mannen tyckte att hon verkade ”frånvarande” och började bli orolig för om hon verkligen älskade honom. Hon SA att hon gjorde det, men….

Så, efter ett gräl, en natt, älskade de, och han drog sej inte ur….HAN DROG SEJ INTE UR, fast han lovat!

Hon låg tyst och tankarna gick i 180! Varför varför varför varför? Samtidigt kände hon riktigt hur spermien åkte in i ägget och celldelningen började.

Hon gick ut i badrummet och tittade sej i spegeln: ”Jag är gravid”, sa hon till sin spegelbild.

……………………………………………………………………. 

Hon var gravid.

Han köpte hem vin, igen, och skulle ”prata”. Hon sa: ”Inte igen! ABSOLUT INTE IGEN!! Jag gör inte en till abort!”

”Då lämnar jag dig!” hotade han.

”Gör det, men jag gör inte en abort igen!” sa hon.

Hon var Ensam genom hela graviditeten. Han fanns där, i samma lägenhet, i samma säng…men ville inte kännas vid graviditeten. Om och om igen uttalade han orden: ”Gör abort!”, ända tills hon KASTADE stereon i golvet i förtvivlan och skrek: ”DET ÄR FÖR SENT NU!!!”.

…………………………………………………………………………………………………………………………

Senare fick hon veta, genom sin syster, att allt varit en Test. Han skulle testa hur mycket hon älskade honom. OM hon gjorde abort igen för hans skull, skulle han förstå att hon älskade honom lika mycket som förut, men om hon behöll barnet…..

Profilbild för Okänd

Om Erica Leijonhufvud

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och två katter och familjebehandlare/familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Ett svar »

  1. …hur fungerar man om man testar så? 😦

    Gilla

    Svara
  2. Har du läst boken???? Läs den sen får du gärna komma med ett inlägg

    Gilla

    Svara
  3. Vilken tråkig upplevelse du har haft. Jag har skrivit om ämnet på min blogg och hävdar fortfarande: just för att vi vet hur barn blir till så finns ett gemensamt ansvar för beslutet om det ska bli ett barn eller inte. Ingen har större eller mindre ansvar – det är ett gemensamt ansvar. Tycker att mannen du berättar om är en riktig skit . Tycker även att det finns kvinnor som är riktiga skitar – de som medvetet ljuger för mannen.

    Gilla

    Svara
  4. ABSOLUT! Alla som ljuger är skitar! Punkt! Sen bör inga barn straffas för att de råkar få ”skit-föräldrar”….

    Gilla

    Svara
  5. vilken trist situation , jag har varit med om samma….. gått igenom första graviditeten själv, men nu är vi gifta, ska berätta om det någon gång på bloggen. kramiz o puss på näsan=)

    Gilla

    Svara
  6. Ja, sorgligt att vara så ensam under en graviditet, då man verkligen behöver någon att hålla i handen. Men sen föddes ”Världens Ljuvligaste Son!!”, Lovar! Jag fick Den Bästa av Alla!!! Han är idag 26 år! Och fortfarande Underbar! Lyllo den tjej som ”kniper” honom till slut!

    Gilla

    Svara
  7. Usch vad trist. Jag blev också gravid av misstag. Och vi hade bestämt oss för abort om ifall att. Men när beskedet kom så var det han som blev mallig som tusan. Stolt över att han kunde skjuta skarpt. Trist att du behövde ta det ensam. Men härligt med en fin 26-åring som antagligen var värd varje fälld tår. Tack för att du delar. Kram

    Gilla

    Svara
  8. Han var värd allt detta och mer därtill! Solen i mitt liv tändes när han föddes! 🙂

    Gilla

    Svara

Lämna ett svar till Arrami Avbryt svar