Sprutor och stick

Idag har jag varit på Datortomografi och fått skallen röntgad. Äntligen! Efter flera ååååårs nästan kronisk huvudvärk/migrän…och lite allehanda småkrämpor här och där….som kommit och gått… Kanske blir skallen ”friad” – kanske inte – men nu har den iallafall gåtts igenom lager för lager…Bara DET känns skönt!

Men så skulle dom sticka i mej. Jag borde vara van. Jag har blivit stucken i såååå många gånger. De första åren fick jag alltid lägga mej ner, eftersom jag ofta svimmade när någon stack i mej…Men nuförtiden klarar jag av det sittande.

Det jag INTE klarar av är när det är en ”nyutbildad” sköterska, eller en som håller på att lära sej…. Jag BRUKAR säga till att jag inte vill ha det, men idag gjorde jag inte det….

-”Nu ska vi se här….Jaha…. Nu ska vi se om jag hittar något….Kan du knyta din hand….”.

Hon verkar osäker….Ska hon LETA efter en åder? I mej? Jag klarar att bli stucken i EN gång, men letande och sticka om och om igen…klarar jag INTE!

-”Kan du pumpa med din hand….så….Jaha….Hm…BRUKAR dom sticka i den här armen? Hm…”

Hjälp vad hon är osäker!

Så sticker  hon och AJ AJ AJ vad ONT det gör! AJ AJ AJ!!! Ibland känns det ju ingenting, men idag: SHIT!

-”Näe, det gick inte…Den gled undan…Hm….Jag provar med andra armen….”.

-”Hm….Näe, här syns heller inget…Men jag prövar!”

Nu har hon gjort med RIKTIGT orolig! Hon verkar inte kunna det här alls!

Hon sticker igen: ”AJ AJ AJ AJ!!!”

-”Näe, den gled undan? Gjorde det så ont?”

-”Ja….det gjorde skitont! Jag brukar kunna bli stucken nuförtiden, men förr svimmade jag ofta…” konstaterar jag och känner mej lite snurrig…

-”Oj! ANNA! Kan du komma!!!”

Äntligen ropar hon in ett Proffs!

Hon sticker mej i första armen igen, och det gör ONT men funkar!

PUST!