I min lilla familj är vi känslostarka…Vi går omkring och ser ut som Svenska Milda Sommarvindar, allihop…och verkar så mjuka och lugna och Harmoniska…men inuti oss finns det Små Djävlar också…små vulkaner som – när de får utbrott – kan svämma över och SPRUTA VANSINNE!
Mina Milda Fina Söner KAN bli Monster och kasta saker (men DET beteendet har dom ärvt av sin far – där är jag HELT oskyldig… typ…) och SKRIKA och dunka i väggarna (EFFEKTIVT för då börjar båda hundarna skälla och det blir verkligen Liv i Luckan!).
Det händer inte dagligdags, men det händer…
För Ettan rann det ut i sanden redan i 4-5-årsåldern…Därefter har han varit mild som en sommarvind och GOD som jag-vet-inte-vad. Den pojken har ett hjärta av Guld!
Nåja.
Tvåan Exploderade dagligdags hemma av olika anledningar (aldrig på dagis och aldrig i skolan) fram tills han kom i tonåren, då han lugnade ner sig otroooligt…Numera är det Väldigt Sällan. Nu är han 15 år och väldigt klok och lugn och kul att diskutera med.
Trean var som ett Solsken när han var liten, och log och strålade mot alla. Explosionerna kom i 10-årsåldern (då storebror precis lugnat ner sej…Det blev väl ”utrymme över” för honom då…), och pågick flera gånger i veckan av obegripliga anledningar, tills han kom i tonåren…Nu är han 14 år och fräser lite tonårigt åt mej, och åt alla andra (i familjen) då och då, men väldigt sällan Exploderar han…
Nu är det Fyran: Vårt lilla Enkla Solsken, som alltid varit Glad och Lycklig och lite Lagom Busig. Vår Lillebror i Kubik. NU är det hans tur, och han gör det med besked: Exploderar alltså. Nu, när Trean lugnat ner sig, och jag pustar ut…DÅ sätter HAN igång….
Utbrotten är nu nästan varje dag och dom startar av Ingenting:
-”Nu ska du tvätta dej” – leder till Utbrott
-”Snart läggdags!” – leder till Utbrott
-”Ikväll ska du duscha!” – leder till Utbrott
-”Sluta spela dator.” – leder till Utbrott
-”I morgon ska du till pappa” – leder till UTBROTT
(Fotnot: Utbrott= GALLSKRIKA och GRINA och kasta saker och sparka på saker och dunka i väggen.)
Om jag försöker säga något, AVBRYTER han ideligen (otroooligt irriterande) med sina skriiiiik!
Eller så håller han för öronen och skriker för att visa att han Verkligen Inte Lyssnar!
Igår DUNDRADE han in i duschen, rev ner några handdukar som låg på tvättmaskinen på vägen, klev ILSKET in i duschen, och SKREEEEK rakt ut.
Mitt i utbrottet, när han ändå höll på, frågade han om han skulle till sin pappa i morgon, och då jag sa JA, ökade SKRIKET i styrka och han började DUNKA i väggen i duschen (=hundarna börjar skälla)…
Jag skrev en lapp, som jag satte på väggen utanför huset:
” I DETTA HUS FINNS ETT BARN TILL SALU! BILLIGT!!”
Not!
erviluca #mammatillfyrakillar 
Vi kanske kan byta??!
GillaGilla
Låter lite konstigt det där, nästan som ett nedärvt beteende i er familj. Kanske ser barnen att de får uppmärksamhet om de skriker och börjar göra likadant själva? Vad händer om du inte ger den lilla nu nån uppmärksamhet när han skriker? Då lönar det sig ju inte.
GillaGilla
Ja, det är nog den metoden man ska köra med, men det är så svååååårt eftersom det är så svååååårt att låta bli att bli ARG själv! Eller åtminstone att Reagera! Ja, det är nog en Socialt Nedärvt beteende…eftersom dom ”ser och lär” av sin storebror hela tiden…
GillaGilla
Jag har svårt att inte bli arg själv. Men hur lätt är det inte att ge någon annan tips? 🙂 Jag blir ju dock arg på andra beteenden. De som vi har i min familj. Ska vi försöka att inte bli arga. Du och jag? Räkna till 100. Ignorera. Låta dem göra vad det nu är de gör. Och sen säga nåt positivt när de gör nåt bra. Så där som man ska. Är’u’me?
GillaGilla
Absolut! Ibland sitter jag och säger ”Jag ska inte bli arg Jag ska inte bli arg Jg ska inte bli arg”…. och andas djuuupt…och så blir skriken högre och högre (för att jag inte kommer, förstås!) och sen börjar dunken i väggen…och jag FLYGER upp och skriker ”SLUTA dunka i väggen!!”….Pust!
GillaGilla
:)) finns jättebra hörselskydd att köpa på apoteket, testa dom!!Jag skojar faktiskt inte helt, är inte så dumt att kunna stänga ”ute” det värsta såna här gånger! Eftersom vi är kvinnor o inte har den där ”knappen” som män ofta har, av o på, är faktiskt dessa hörselskydd inte så dumma! Eller en I-pod!! Just att man vet att det faktiskt går över, gör ju att man står ut, men det kan vara fasiken så jobbigt mens det vararVarm kram/ gumman
GillaGilla
Ja, det har jag tänkt på faktiskt…Att lyssna på musik i hörlurar eller nåt…Det är bara det att jag inte gillar att ha hörlurar på mej, eller proppar i öronen…Men jag kanske skulle försöka ett tag iallafall… 😉 Jo, jag vet att det går över…
GillaGilla
Jag brukade sätta handen framför munnen på dom så där snabbt så det blev indiantjut – wau-wau-wau-wau. Först blev dom skogstokiga men sedan lärde dom sig ganska snabbt att det var bättre att hålla snattran än att bli förnedrad så.Sedan körde vi mycket med budskapet – Du kan charma dig till saker, ibland, men du kommer aldrig att få något genom att bråka, skrika eller sura! Sen måste man ju ‘låta sig charmas’ ibland även om det är väääldigt genomskinligt.
GillaGilla
Jag kan ta barnet
GillaGilla