Månadsarkiv: februari 2010

Obs! Det är INTE jag och syrran på bilden!

Ett minne….

 Vi var en 16-åring med långt ljust hår, blå ögon och med kilformade höga klackar, och röd klänning med blommor på, plus en 18-åring med ljust långt lockigt hår med blå ögon, lite blyg, med liknande klänning och skor (förstås!) som trippade fram på den smala vägen på Kreta.

 Vi hade ”grundat” på hotellrummet med gin och tonic och nu skulle vi in till Heraklion och festa, dit det var ca 3 mil.

 Vi stod vid busshållplatsen en stund, men då bussen inte kom, bestämde vi oss för att ta taxi. Vi hade förstått att taxibilar på Kreta såg ut som ”vanliga bilar” men så var det lampor som blinkade i fönstret…och man skulle vinka in taxibilarna till sej…

 Så fick vi syn på en svart stor bil, med blinkande lampor i bakrutan. Jag vinkade på den och fick den att stanna. I bilen satt flera ”lite äldre” män (och allt från 25 och uppåt är ”äldre” när man är 16 år…) i kostym. Jag förklarade att vi ville åka till Heraklion och chauffören sa att vi skulle hoppa in. Vi klämde in oss mellan de kostymklädda männen, och jag tänkte att taxichaufförer gör nog så här på Kreta; ”dom trycker in så många som möjligt för att slippa åka fler gånger”, eller nåt…

Vi pratade lite med männen som inte var så duktiga på engelska, men dom frågade iallafall varifrån vi var – ”Sweden” (och då log dom sådär som  många utländska män gör när man säger att man kommer från Sverige: lite äckligt och hoppfullt…)- och så frågade dom om vi kände ”Eva”. Det gjorde vi inte. I och för sej kände jag flera stycken ”Evor” men inte den!

 När vi var framme hoppade vi ur och jag frågade vad det kostade. ”Nothing!” sa chauffören, och det var först DÅ jag insåg att vi liftat! Det var ingen taxibil! Det var den enda gången i livet jag liftat, men det var helt omedvetet, och jag blev liiiite rädd när jag insåg vad vi just gjort…

 Vi hade  hoppat in i en bil med tre ”äldre” grekiska män i kostym, och åkt med…i ett annat land, lite fulla, i korta klänningar med bara axlar… 

 Huvva!

Jag och min syster åkte till Kreta när jag var 16 år och hon var 18 år. Tänk att vi fick! Och vågade! Fast i och för sej…”vågade”….Jag vågade det mesta…

Vi var där i 3 veckor, och jag lärde mej röka! Mentolcigaretter. Jag tyckte det var coolt. Det var på den tiden man FICK röka innan man var 18 år…Det var på den tiden föräldrar kunde skicka sina barn att köpa cigaretter…

Hela min familj rökte, så det var väl bara en tidsfråga innan jag skulle börja…

Vi festade VARJE kväll, utom EN, i TRE veckor! VARJE KVÄLL! Och den kvällen vi INTE festade, var jag nästan ”panikslagen” med tanke på vad vi missade! Jag höll på att bli TOKIG på min syster. Hon ville stanna hemma den kvällen för att hon hade fått diarre och mådde dåligt. Jag tyckte hon var URLÖJLIG! Jättefånig! Jag var hemma med henne ”under protest” hela kvällen…

ALLA andra kvällar grundade vi först hemma med några drinkar; Rom och cola eller gin och tonic…och sen gick vi ut…och dansade och flirtade, och flirtade och dansade och träffade killar! Greker!

Efter någon vecka hade jag en ”fast kille”. Jag hade blivit kär i Marinos! Jag har alltid varit sån, att jag fastnat för EN och sen kan alla andra ”dra”. Jag tyckte att syrran skulle bli kär i Marinos kompis, men det ville sej inte riktigt, vilket retade mej… Men vi hängde ändå med på en stor grekisk fest någonstans i ”tjottahejti” där vi blev ännu fullare och gladare, och dansade på borden och slog klackarna i taket, och när festen var slut frågade grabbarna om vi ville sova kvar i deras lägenhet i Heraklion.

Jag tänkte att ”Nu är det dags! Han är den som ska få ta min oskuld!” så jag tyckte absolut vi skulle sova kvar där. Syrran var mer tveksam…men efter övertalning från mej och killarna, så gick hon med på det.

Marinos var så snäll och god och klok och underbar så klockorna stannade (i hela världen!). Han frågade om jag ville sova på soffan, om han skulle sova på soffan osv osv…men jag hade liksom ”bestämt mej”. Jag talade om att han skulle få bli den förste. Han blev stolt och glad och förvånad.

Sen var allt så fint och bra och underbart! Och så levde dom lyckliga i alla sina dagar…

NOT!

Åh, vad glad och lättad jag var över att det var ”över” – att det var ”gjort” och att det var just Han som var den förste. Jag var så kääääär!

Men ett par veckor senare åkte vi hem, och sen sågs vi aldrig mer…han och jag…

Däremot var syrran där på semester 20 år senare, med en kompis. När hon går på trottoaren där i Heraklion hör hon plötsligt någon ropa hennes namn. Hon stannar och ser direkt att det är Marinos! Han frågar om hon minns honom, och hur det är med mej, och så hälsar han till mej. 20 år senare!!!

Helt otroligt! Jag blev jätteglad när jag fick höra det! Han betydde Något för mej, och jag för honom också, tydligen…

(Ovan: 1700-talets bild på abort?)

Häromdagen kom sonen som går i åk 7 hem med ett häfte. Han skulle svara på en massa frågor om sexualitet, pubertetsutveckling och kärlek osv. Han skulle också skriva dikter om kärlek, och berättelser om Lycka osv osv…

Jag läste igenom häftet och blev Mäkta Imponerad! Oj oj oj! I Mina Barns Skola får dom verkligen lära sig Allt om Sexualitet. Man har inte lämnat något åt slumpen! Varenda liten detalj skulle fyllas i på bilden över kvinnans kön och mannens kön.

Slanguttryck skulle förklaras och alla möjliga olika sexualiteter var beskrivna, på ett bra och lättsamt sätt.

Jag har själv aldrig känt någon blygsel vad gäller att prata om sex osv med mina barn, så det mesta vet dom redan. Men jag kan inte minnas att jag fick lära mej speciellt mycket om sexualitet i skolan – annat än att vi fick känna och klämma på kondomer och pessar (som jag verkligen inte fattade var det skulle sitta!) på en biologi-lektion med en lärare som var högröd i ansiktet. Inte något om kärlek osv i samband med detta.

Sonen fick också läsa en bok som heter ”Syskonkärlek” som handlar om att ett par syskon, som inte vuxit upp tillsammans, blir kära. Det handlar alltså om incest! Jag tyckte det var liiite magstarkt, men det är ju ändå sånt våra barn möts av ute i samhället, så det var nog bara min lilla ”mamma-skyddande” sida som dök upp…

Sonen tyckte att boken var ”konstig”. Han är liksom inte alls ”där”.

Mina söner tycker att det är lite ”häftigt” att jag inte är ett dugg blyg när jag ska prata om sexualitet, och de ställer de frågor de undrar över, utan blygsel själva.

Min 15-åring sa en gång till sin kompis (när jag hörde):

-”Hon bara svarar Rätt Ut, liksom!”

…om/av Jessica Andersson. Denna otrooooligt vackra, skönsjungande Varelse!

Jag är rätt tagen…Trodde hon kom från ”tomtebolycka” och rött hus på landet med vita knutar ”och så levde dom lyckliga i alla sina dagar”….

…hon som vågade stå på scenen höggravid och svänga på både mage och rumpa, och sjunga så det dallrade i luften!

…hon som vågade satsa, fast hon motarbetades av Christer Sandelin, och i viss mån Bert Karlsson…

…hon som är så vacker, och verkar så Rätt, i Alla Sammanhang!

…hon som verkar så Äkta och God och Klok!

Hon växte upp med alkoholiserad mamma, drogmissbrukande pappa (som kom och gick), misshandlande drogmissbrukande styvpappor och senare i fosterhem…

Hon ÄR verkligen modig!  Och stark! Läs den boken!

Sönerna säger att saker är ”gay” hela tiden, och jag har tolkat det som att dom har ”värsta bög-skräcken”, men ju mer jag hört det, och i vilka situationer dom använder det, så förstår jag att uttrycket mer betyder ”piiinsamt” som tjejer säger, än ”bögigt”. För nästan ALLT är ”gay”….

I morse skulle 14-åringen ta med sej ett häfte till skolan, som han renskrivit på maskin, och som han på morgonen ”MÅSTE häfta ihop – annars får jag IG!!!”.

Allt blir ju så Dramatiskt, och fort ska det gå – annars rasar världen samman, på en hundradels sekund!

Det gäller att ha is i magen…och inte gå igång på alla små utbrott….

Nåja.

Jag hittade ingen häftapparat, men däremot hittade jag gem! Glad i hågen satte jag ihop hans häfte med två gem, och sa att de fyller samma funktion.

Han tittade med Avsmak på gemen, och sa:

– ”Åååå! Värsta gay!!!”, och så tog han av gemen.

Hellre utan något alls, än ”gayiga gem”.

Du som har ett förhållande: Låtsas att du är singel.

Du som är singel: Du är du.

Du har träffat en tjej/kille, och fått liiite fjärilar i magen. Spelar det roll för den fortsatta utecklingen (eller inte) vad din ev blivande partner har för sysselsättning?

Om du är kille och tex rörmokare, och det visar sej att hon är advokat – spelar det roll?

Om du är tjej och tex läkare, och det visar sej att han är fritidsledare – spelar det roll?

Om du har ett jättebra jobb med lång utbildning, och din blivande partner (?) är arbetslös, utan utbildning (men klok ändå) – spelar det roll?

…eller Förr och Nu.…

Det var slalom på TV…jag lyssnade med ett halvt öra…Är inte så intresserad, men tonåringen är det, och vill se…

…så hör jag en röst jag känner igen, och säger:

-”Är det Stenmark som kommenterar?!”

-”Mäh! Dom har väl inga sångare som kommenterar på OS!” säger sonen irriterat.

…och jag tänker att jag kommer från ”förr-i-tiden”…då när man fick se Stenmark åka storslalom på TV i skolan, på den tiden då  ALLA höll andan när Stenmark åkte…

Då när Stenmark var INGEMAR Stenmark, och inte MARTIN Stenmark!

Funderar:

”Funkar verkligen den där apparaten som man sätter på magen och så skakar den?”

 Jag har en väldigt lös ”baby-mage” och tycker att sit ups är sååååå tråkigt, så värre finns inte! Så kan jag fuska mej till fastare mage tro? Har du prövat?

Sommaren då jag var 14 år skedde det… Den Första Kyssen, på en bänk i Jugoslavien (numera Kroatien)…med utsikt mot Egeiska havet…

Det var kväll. Vi hade dansat många tryckare och därefte r gått hand-i-hand från dansstället, och satt oss på en bänk. Vi kramades.

 Så kom den: Den Första Kyssen. Den var Magisk! Underbar! Det bubblade i hela mej av Lycka! Jag hade ”blivit kysst”, och det var inte svårt, och inte äckligt och inte konstigt….Det var härligt! Jag var så lycklig! Jag ville direkt resa mej upp och springa iväg och berätta! För Någon!

Jag ville skrika ut: JAG HAR FÅTT MIN FÖRSTA KYSS!

Ä N T L I G E N ! ! ! 

…och det var inte svårt!

Han hette Federo och bodde där, i fiskebyn Moshanieska Draga. Han var 15 år och kär i mej. Vi hade dansat, och gått hand-i-hand många kvällar innan.

Jag sa till honom att det var min första kyss. Jag tror att han blev stolt och glad.

Jag undrar om han minns mej…

Jag ser dom på väg till skolan nästan varje morgon. Dom består av mamma och pappa och tre barn i åldrarna 10, 8 och 6 – flicka, pojke, flicka. Hade dom fått en till, hade det blivit en pojke. Det är jag säker på.

 När det inte är halt ute, så cyklar dom. Allihop! Varannan dag med mamma, varannan dag med pappa. På rad, fint och duktigt. Ingen klagar, fast det tycks som om dom cyklar lååångt varje morgon och varje kväll. När snön kom, började dom åka buss.

 Bil åker dom nog aldrig, för dom sparar säkert på Miljön.

Tripp, trapp, trull kliver dom ur bussen. Storasyster håller i sina småsyskon fint i handen. Inget kiv, inget tjaffs, och alltid går dom tillsammans.

Nu har dom reflexvästar – allihop! Mamma, pappa och alla tre barn bär fina relexvästar.

 Jag får lust att smyga efter dom, försöka gömma mej i buskarna, se om dom inte en enda gång säger ”Dumma dej!” till varandra…eller bara EN enda gång fräser till, eller att något av barnen gnäller på att det är för långt, att dom inte orkar gå eller cykla…

 Vilken lättnad det skulle vara om storasyster vägrade sätta på sej reflexvästen – bara EN gång! Eller om mamma verkade lite irriterad någon morgon…

Men icke sa nicke! De är trevliga mot varandra, glada och artiga, har fina reflexvästar och cyklar 5 km till skolan, när det inte är snö, på rad. Säkert sjunger dom glatt ”Sound of Music” också, i stämmor, på vägen…

Ååååååååååååå! Dom är så Präktiga så det gör ONT!