Nöjd?

 

 livet.gif

 

Jag förundras över hur olika vi Människor är och en del verkar så nöjda med att bara vara där dom är, och stanna där, och vara dom som dom är. År ut och år in. Punkt liksom.

 Andra vill vidare, upp eller ner, eller hit och dit – vimsar runt i livet och letar efter…Det! Det som dom kanske inte ens vet vad det är! Eller så vet dom det.

Ytterligare andra har ett Mål. Dom styr målmedvetet mot Målet hela livet och är beredda att satsa 10-20 år på att nå dit dom tänkt…Envist harvar dom vidare framåt, uppåt…

 Har jag haft något annat mål än att Leva och Må Bra och att ta hand om och älska mina barn?

 När jag var liten trodde jag att Livet skulle bli på Ett Speciellt sätt: Jag skulle gifta mej tidigt och skaffa en hel bunt med barn. Jag och hela den stora familjen skulle bo lite sådär på landet med hundar och katter och andra smådjur…och vi skulle vara lyckliga och inte stressa eller ha ont om pengar…och vi skulle leva lyckliga ”ever after”… Både små pojkar och flickor skulle springa runt där på gårdsplanen och leka med alla djuren… och jag och min man skulle få glitter i ögonen bara vi såg varandra…

Sen blev det inte så, och då tänkte jag iallafall göra det bästa av ”Ensamståendemammasituationen”!

 Jag förstod inte att livet kunde vara så tufft och att man helst ska Tänka efter Före – iallafall ibland…och att det ibland är bra att planera…och vara ekonomisk – kanske t o m snål…

Jag förstod att alla inte alltid vill en väl, och att kärlek inte bara är enkelt…fast det förstod jag nog rätt tidigt…

Men ändå! Nu är det mesta liksom Bakom mej…och jag tänker på hur det blev, och hur fort det ändå gick…och nu är det som om det bara är transportsträcka kvar…men VART?

Till döden?

Profilbild för Okänd

Om Erica Leijonhufvud

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och två katter och familjebehandlare/familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Ett svar »

  1. Tror att vi ibland i vår iver att komma framåt, glömmer att leva! Vi lever ju här o nu, idag! Ingen av oss vet vad som väntar oss i morgon!Att bara vara, ta vara på dagen som den kommer är en konst, jag försöker lära mig den, är inte det lättaste, men det går sakteliga framåt! Ju äldre vi blir, desto mer har vi en benägenhet att blicka bakåt! Många gånger just för att vi har svårt att se vart tiden tagit vägen! Sen vill vi ogärna se framåt när livet planar ut, går in på andra halvlek! Jag har ju inte alls kanske gjort det jag ville?Hela tiden tickar klockan! Just därför är det ganska skönt, kravlöst att bara vara, stanna upp, njuta av det jag trots allt har! Har ju ingen aning om vad livet tänker ge mig imorgon!Kram/ gummanKram/ gumman

    Gilla

    Svara
    • Kloka ord! Jag har ju alltid tänkt att jag ska ”Fånga Dagen” VARJE DAG och göra det jag verkligen vill, utan alla ”det kan man inte” osv…så att jag INTE ångrar det jag INTE gjorde när jag blir äldre…Och så plötsligt är jag ”äldre”, fast inte gammal, men det är som om jag har mer bakom mej än framför, och det blir liksom ”OJ! Var DET Livet?!?!”

      Gilla

      Svara

Lämna ett svar till erviluca Avbryt svar