
Jag hade bestämt mej för att le mot ALLA i går…
Vad svårt det var!
För det första glömde jag bort det hela tiden, och för det andra var det svårt att le när man kände sej trött och sliten…och för det tredje var det svårt att le emot främlingar som stirrade trött igenom en…och mot folk som man känner pyttelitegrann och aldrig varken hejat eller lett emot förut…
Det var mycket svårare än jag trodde!
Men jag ska ha det i bakhuvudet, så ofta jag kan, och le mer, i vilket fall som helst….och ta en ny ”Le-mot-alla-dag” en dag när jag inte har så ont i huvudet och känner mej så trött…och alla andra ursäkter…
Vilken bra idé men en ”Le-mot-alla-dag”! Men som du säger, är nog svårare än vad man tror ibland. Sen kan man ju alltid le med ögonen också, om man inte orkar med att visa värsta smilet 🙂
GillaGilla
Precis! Jag hade som mål att leee så att jag visade tänderna, men får nog tänka om…ett litet leende är bättre än inget… 🙂
GillaGilla