Josefine Craaford på ”Voice bla bla bla”, sa igår morse att ”Att inte ha gått i högklackat någon gång är som att inte ha fått leksak till Happy Meal….är som att inte ha levat”…Typ!
Enligt den teorin har jag alltså inte levat! Jag har nämligen aldrig klämt in mina små söta fötter i något som gjort ont eller skavt eller varit på något sätt ”elakt” mot mina små söta fötter.
Jag har alltid tyckt att mina fötter varit gulliga. Små och söta, med raka och nöjda tår. Dom gånger jag har försökt klämma in mina fötter i högklackat, har dom reagerat starkt och fullkomligt skrikit:
-”Släpp ut oss!!!!” och som straff har dom ibland krampat.
Så kanske har jag varit lite mesig, och inte sagt ifrån ordentligt…Kanske har jag skämt bort dom…men…det är ju ändå mina fötter…och jag ska gå på dom hela livet har jag tänkt…Så…dom har fått som dom velat:
…platta skor, breda där fram, så alla tår kan ”dansa fritt”…
Ibland har dom gått med på en kväll med lite trångt mellan tårna, men eftersom jag looovat dyrt och heligt innan att: ”… det bara är för en kväll och att SEN ska ni få fritt spelrum igen, och som tröst kan jag både fila hälen och ha fotbad efteråt” …så har dom sagt Okeyrå!
erviluca #mammatillfyrakillar 
samma här!! inte ofta högklackat!! förstår inte dom som klarar av att gå i det jämt!kram/sarah
GillaGilla
Jag förstår det inte heller. Jag känner mej ”utklädd” när jag har försökt tränga ner fötterna på tårna…för det känns som att gå på tå ju!
GillaGilla
Nej, samma här! Har levt på ”gående” fot inom vården, där är fötterna viktiga, måste hålla, orka!Visst har jag klämt in dom i klackskor ibland, älskade att dansa, men det var aldrig någon ”hög” klack, har provat, men icke sa nicke, gillades inte!Idag är verkligen mina fötter min ”akilleshäl”, tyvärr! Men dom har tagit mig runt på mycket roligt genom livet, så dom får ”lov” att vara lite känsliga numera :)) får alltid extra vård o omsorg!Kram/ gumman
GillaGilla
Ha ha ha! Ja, man ska vara rädd om ”di sma”… Kram!
GillaGilla