Ett ledsamt kärleksminne…

Plötsligt dyker ett minne upp när jag läser en blogg, och jag vill skriva av mej minnet direkt:

Jag är 20 år gammal och kär/besatt/Galen i M…Vi är ihop… tror jag iallafall… Jag är inne i stan och shoppar, och ska åka hem igen, då jag får för mej att överraska M. Han bor nämligen på Drottninggatan i en liten lya, kallad ”Råtthålet”. Jag går fram till en telefonautomat och ringer till honom (det var före mobilernas tid):

-”Hallå!”

Fjärilarna börjar dansa i magen så fort jag hör hans röst…

-”Hej, det är E! Jag är vid Åhlens och tänkte jag skulle komma upp! Kan du komma ner och öppna?”

Jag tror han ska bli glad…

-”Näe…Jag står i duschen…Är inte påklädd…Måste duscha färdigt…”

Men det har aldrig hindrat honom förut…nakenheten alltså…

-” Jag kan vänta tills du duschat färdigt så kan du komma ner och öppna sen…”, säger jag medan modet sjunker…och fjärilarna börjar mörkna…

-”Nej men jag ska iväg…Sticka…. och jag har bråttom, så det är ingen ide…”

Han låter konstig på rösten…stressad… fast inte ”bråttom-stressad” utan ”nervös-stressad”…

-”Okey…Då hörs vi någon annan gång…” säger jag med gråten i halsen, för det känns verkligen inte bra…

-”Okey!” Han lägger på luren. Jag med.

Något gör att jag går till Drottninggatan och ställer mej mitt emot vid tobaksaffären, i dörren och stirrar mot Porten där Han bor…

Först tänker jag att jag ska ”fånga upp honom” på vägen – försöker tänka lite glatt att jag ska få en kyss på vägen…typ…

Jag står där en stund…Känner mej dum…inför mej själv…

DÅ kommer HON trippande! Ut genom porten i turkos slimmad klänning och höga klackar… Hon som är M:s ex flickvän, som han var ihop med när vi träffades, och som han aldrig riktigt släppt… Hon som ser ut som Caroline av Monaco – sååå SNYGG! Rik är hon också…eller hon kommer från en Rik Familj…

Det KOKAR i mej! Ett Monster har vaknat! En svart, slemmig gröt ligger i magtrakten och vill upp…Jag vill skrika, gapa, stampa, HATA!

Jag står där med skakiga ben! Jag ska FANIMEJ tala om för honom vad jag tycker när han kommer ut…Han hade ju bråttom…. Han, i sin Adamsdräkt…”direkt ur duschen”….Visst!!

Jag står där i 10 minuter, men han kommer inte…SÅ ”bråttom” hade han…

Tillbaka vid Telefonautomaten ringer jag upp och han får veta att han lever. Jag HATAR! Och jag är SVARTSJUK och jag är ILSKEN och LEDSEN och ARG!

Jag vill göra slut, men kan inte….

…………………………………………………………………………………………………………………….

Jag förlåter…den gången…och en gång till…och…..