Jag bodde i Östersund. Det var kallt! Skitkallt! -25-30 grader!
Han stod vid busshållplatsen i en tunn skinn-jacka, jeans och gympaskor…men med nakna händer! Han frös! Oj, vad han frös! Han stod och hoppade jämfota och ångan stod som ett moln från hans mun.
Jag såg honom på håll. Och jag visste vem han var. ”Alla” visste vem han var – den enda svarta personen i hela Östersund.
Jag visste att han hette Makaka och att han var skickad av sin byhövding att Utbilda sig i Sverige, för att sedan komma tillbaka och Göra Nytta.
När jag kom fram till busshållplatsen, gick jag fram till honom och pekade på händerna och sa:
-”Kallt??”
Han log och nickade. Jag tog av mej mina stora fårskinnsvantar och sa:
– ”Här får du! Jag har fler hemma!”
Först skakade han på huvudet, och pekade på mina händer och sa:
-”Du kall!” men jag öppnade min ryggsäck och tog fram ett par fingervantar och satte på mej och log.
Så vinkade jag och gick!
Jag undrar om mina fårskinnsvantar numera bor i mörkaste Afrika…..
erviluca #mammatillfyrakillar 
Han borde ha sparat dem som ett minne av Sverige och den egendomliga svenska som gav bort ett par fårskinnshandskar till en helt främmande person.Du har ett varmt hjärta!:O)
GillaGilla
Ja, det vore kul om dom satt på väggen i ett hem i Afrika… Tack! 🙂
GillaGilla
Bara änglar kan göra som du 🙂 kram
GillaGilla
Kram på dej!!!
GillaGilla
Oh, vilken fin gärning! Han kommer aldrig glömma dig:-)Å du, det var många fina egenskaper du har! tack för titten i min blogg!Fridens liljor
GillaGilla
Tackar! 🙂
GillaGilla
Some really good posts on this site, thankyou for contribution.
GillaGilla