Det Mest Envisa Barnet

Jag tror faktiskt att jag fått Det Mest Envisa Barnet som ever existed!

Han är så jävla envis så att det finns inte! OM han Bestämt sej för något så går det inte att få honom att ge sej. Det är helt Otroligt!

Mina första son kastade sej på golvet och SKREK när han ville något, när han var i Den Åldern, och jag var Konsekvent och Envis som ”jag-vet-inte-vad” och när jag hade bestämt mej för något (”Du får inte den bilen/godiset osv osv!”) så gav jag mej inte! Sonen skrek en stund, och sen var det över. Kampen var över och jag ”vann”, vilket ledde till att han förstod att mina ”nej” var NEJ på Riktigt.

”Så uppfostrar man barn”, tänkte jag och slog mej på bröstet, som värsta Tarzan…

Så kom nr 2 = Världens Mest Envisa Barn. Inte visste jag att Kampen om Något kunde vara på Liv och Död… nästan!

När hans första ”ilske-attacker” kom i 1,5-årsåldern var han så ARG så att han BET i mattan av ilska! Han var så ARG så att jag såg i hans ögon att han själv blev rädd för Känslorna som rev och slet i honom, så jag fick i princip trösta honom, från sej själv!

Jag minns en gång då vi var på IKEA och han var 3 år och ville ha en liten vit gos-kanin, men vi föräldrar hade bestämt att ”Idag ska vi säga NEJ!” för vi ville inte ha barn som tjatade om grejer jämt och ständigt. Så Dagens Lektion: ”Lär dej ta ett Nej!”. Jag kände mej laddad. Vi skulle Hålla ut!

Sonen började skrika, och gråta…och kasta sej på golvet, och skrika igen, och gråta och skrika…

– och då kan jag bara berätta att han är född med RÖSTRESURSER som blivande Värsta Talare Inför En Stor Församling –

Kön till Kassan var låååång…Sonen skrek hela tiden…Folk tittade irriterat på oss, och någon bad oss att ”Få honom att sluta!”….

”Okey! Ska bara se om jag hittar Avstängningsknappen! Näe, jag tror inte dom monterat in någon sådan på Den Här….”

eller

”Va? Vill du att vi ska få honom att SLUTA?? Vi som njuuuter så av skriken! Gör inte du det? Konstigt!”

eller

”Okey. Har du någon aaaning om hur, så berätta det för mej FORT innan jag tar död på honom!”

eller

”Du kan få honom! Varsågod!”

eller

”Han är till salu! Billigt!”

eller’

”Om DU kan få honom att sluta får du….en vit kanin!”

…eller vad ska man säga?…Vad tror dom? Tror ”folk” att man VILL att ungen ska skrika som en idiot? Tror folk att man inte liiiiider av skriken och gråten? Vad tror folk?

Nåja. Vi gav oss inte.  Och sonen skrek. Troligen hotade vi, blev arga, ignonerade, suckade, bad osv osv….tills vi var alldeles Tooookiga själva…och kände oss som Hackspetten på Kalle Anka på Julafton….iallafall gjorde jag det.

Som grädde på moset hade vi ju dessutom en trött 2-åring med oss också…som höll på att få hörselfel av storebrors ljudliga protester.

Men han slutade inte skrika: ”Jag viiiillll haaaaa deeeen viiiiitaaaa kaaaniiiineeeen!!!”

Han skrek i bilen HELA VÄGEN HEM!

Han fortsatte skrika när vi kom hem….Genom badet….genom läggningen….och så somnade han till slut….

Pust!

Vet ni vad det första han sa nästa morgon?

-”Jag vill ha den vita kaniiiineeeen!!!”

…och jag tänkte: ”Jag har mött min Överman i Envishet!”

….fast han fick inte den vita kaninen…