Leva i kaos!

Mina killar växer verkligen upp på ett annat sätt än vad jag gjorde:

 Jag växte upp i en HEL familj med mamma, pappa och två systrar och tre hundar.

 Dom växer upp i två halva familjer, med skilda föräldrar och boende varannan vecka.

 Min mamma var det Ordning och Reda på. Att det var rent och fint och städat var A och O= Viktigt.

Deras mamma (=jag) är rörig och impulsiv, och tycker att städning inte är så viktigt. Kläder på golvet är vardag för dom, och städar gör vi när jag känner för det…och orkar.

 Min pappa var en Närvarande frånvarande pappa, som knappt visste vilken klass jag gick i.

 Deras pappa är engagerad och går på föräldrarmöten och tycker och tänker om det mesta.

I min ursprungsfamilj bråkade vi inte. Inte högljudda bråk iallafall. Jag minns inte heller att vi diskuterade heller…Vi bara VAR/existerade.

 I vår familj idag, skriker vi ibland, tjaffsar, och pratar och är rätt högljudda ibland. Vi kramas och pratar känslor och allt möjligt. Ingenting är ”heligt” – vi kan prata om allt! Nästan.

Det ska bli spännande att se vad det blir för vuxna män av dessa pojkar…