Jag – en fegis

Fast jag visste att jag hade gjort fel och inte ansträngt mej nog…och fast jag förstod att han var besviken och irriterad, och trots att jag förstod att han en vacker dag skulle Säga Ifrån, så blev jag ändå så illa berörd och ledsen och besviken, när han ställde sej framför mej och sa att han var Besviken.

 -”Jag är faktiskt Besviken”, sa han.

Och tårarna brände bakom mina ögon och jag kände mej bara Stum. Och dum.

Det enda jag egentligen kunde säga var några hummande ursäktande ord (som inte höll) och att jag var ledsen, att det blivit som det blivit…

Men jag kan inte skruva tillbaka tiden och göra om, och jag kan inte vara någon annan än den jag är, och ibland är jag en jävla Smitare… faktiskt!

F´låt!

Men det hjälper inte…