När man är mamma till en son som är ihop med en tjej, som man verkligen gillar (!), och det tar slut, så är det bara att säga ”tack och goodbye” och gilla läget.
Själv avverkade jag kille efter kille under en period – inte för att jag liksom VILLE det, utan mer för att jag ”behövde” det…gå igenom ett ”lager” innan jag hittade rätt, typ – och presenterade i princip alla för mamma och pappa och var lika ”käääär” varje gång….och ”Den HÄR gången är det HELT ANNORLUNDA!” eller ”HAN är HELT ANNORLUNDA!”. Så mina killar klev in, och klev ur, mammas och pappas liv, utan att jag ägnade en tanke åt att det kunde ta känslomässigt på DOM. Jag tror nu inte att det gjorde det så förskräckligt mycket, eftersom dom inte sa något, men ändå!
Nu befinner jag mej på Andra Sidan Staketet s a s och har tagit till mej äldsta sonens flickvän, som om hon vore min dotter (nästan)… men nu är det slut!
Och hon är ensam ute på Stora Havet i en liten båt, utan sin ”Nya Mamma” (=jag)… Lämnad åt sitt öde…
Fast jag står på sonens sida och håller med om att det är rätt att göra slut om känslorna inte räcker till. Han hade en massa praktiska förklaringar om att de inte tajmade i Tid osv, men det ÄR ju faktiskt så att ÄR man tillräckligt kär, så gör man inte slut av Praktiska skäl. Då fixar man det Praktiska med kompromisser osv.
Men vad ska jag göra av mina känslor för min ex ”svärdotter”, som jag tycker är en Underbar liten person?
Och hon har ingen mamma. Så jag tog glatt den rollen…lite grann, iallafall…
Sonen sa: ”Du får gärna ringa exet om du vill! Jag tar inte illa upp.” Så det ska jag nog göra.
erviluca #mammatillfyrakillar 
Hmm, det där får faktiskt mig att minnas två av mina tillfälliga ”mammor” jag haft via pojkvänner när jag var yngre. Minns att det kändes så sorgligt när man tappade kontakten med dem, just när det tog slut med killen. Hon blir säkert glad, om du håller kontakt trots att det är slut med henne och din son. 🙂
GillaGilla