Månadsarkiv: oktober 2009

Jag har begåvats med (åtminstone) en son som tycker om att laga mat, och som på helgmornar kommer upp, öppnar kylskåpet och går igenom vad som finns och fixar sedan ihop någon liten Superb måltid till sej själv.

Jag har alltid Fascinerats av såna människor! Själv anstränger jag mej inte ett dugg vad gäller matlagning. Tycker inte det är speciellt kul att laga mat. Gör det för att jag måste. Skulle aldrig i livet Anstränga mej för att fixa en måltid till mej själv! För mej blir det the och ostmackor varje morgon, året om.

I lördags snodde storebror ihop en urtjusig omelett med skinka och ost på. Mina omeletter blir ofta lite brända på ena sidan, eller så blir dom inte omeletter utan mer ”äggröra”…Men HANS omeletter blir ALLTID perfekta! Nåja. Han stod där och stekte och fixade med små tomater på sidan om osv. Så plötsligt säger han: ”Det räcker till två! Är det Någon som vill ha andra halvan?”. Lillebror, 13 år, tittar förvånat upp ifrån TV-komat och säger försiktigt ”Ja jag!”.

Lillebror är ”Den Late” av dom två, och han skulle Aldrig i Livet lägga två strån i kors extra för att göra sej en måltid. Mat för honom är Färdiglagad och ska bara skyfflas in i munnen – helst utan ansträngning. Ibland tittar han på mej med Värsta Bedjande Ögon och försöker få mej att göra hans frukost på helgen. ”Njet!” och ”Icke sa Nicke!” Jag är stenhård. Det går inte.

 Och denna dag fick han en Super-omelett av sin BROR!!!

 Jag blev ”Själaglad”! Både för att Storebror så generöst erbjöd ”vem som helst” att få halva omeletten, och lika glad för att Lillebror faktiskt VILLE ha en omelett tillagad av Storebror.

 Det värmde i Modershjärtat! ❤

– att diska

– att plocka upp

– att tvätta

– att hänga tvätten som ligger i tvättmaskinen

– att förhöra på läxor

– att fråga om läxor

– att tjata

– att säga ”Dags att sova!”

– att svara i telefonen

– att lägga mej i tid

– att strunta i ett glas vin fast det är måndag!

Och här sitter jag ändå! Helt levande och så…. 🙂

Att det ska vara så svårt att komma i säng…för vissa…Så svårt att Gå och Lägga Sej! Så svårt att ”somna”…

År ut och år in så får jag höra: ”JAG VILL INTE GÅ OCH LÄGGA  MEJ!” dag ut och dag in…eller kväll ut och kväll in…eller snarare natt ut och natt in…

”Nu är det dags!!!” följs alltid av ”NEEEEEJ!!! Jag vill inte!!!” eller ”INTE NUUUU!” eller ”INTE ÄN!!”.

Och ibland så vill jag bara….FLYTTA!

Eller gå och lägga mej själv och strunta i vad ”Dom Andra” gör….

Men jag är ju en Mamma, med Ansvar, så jag MÅSTE se till att alla barn ligger i sina sängar innan JAG får gå och lägga mej…

Pust!

Son nr 1 var inte alls svår att lägga…Han kunde t o m säga ”Mamma, jag är trött!”…så jag trodde liksom att barn KUNDE säga så…vara så…

Men söner nr 2-4 är inte ”såna”.

-”Jag är inte ett dugg trött!” kan dom säga med halvslutna ögon och gäspande mun…Det ser ut som om dom ska somna stående, men dom är ”inte ett dugg” trötta…Needå!

-”Du lägger mej alldeles för TIDIGT!!! Jag kommer ALDRIG att somna!” säger 13-åringen med sömniga ögon när han lägger huvudet på kudden. Fem minuter senare SOVER han!

Att lägga sej Sent är cool! Att lägga sej Tidigt är Töntigt!

Men det visste dom ju inte när dom var små! Och ändå har det ALLTID varit protester vid sänggåendet! Alltid!

Pust!

-”Mamma! Du är lika gammal som Hanna Montanas pappa!”

-”Waow! Han är ju snygg! Jag tror jag tar honom!” Jag ler mot sonen.

-”Fast han är mycket coolare än du!”

-”VA?!? Jag är ju skit-cool ju!”

-”Nää!”

-”Uhäääääääää!” 😦

”När JAG var liten”….(låter som om man är 100 år…, nåja…) var Tecknad film väldigt Ovanligt. Vi SPRANG till TV:n när den visade Solen (på svartvit TV) på vädret och glodde. Jag äääälskade Solen!

Till jul fick vi se ”Kalle Anka och hans vänner”, men för övrigt såg man ALDRIG tecknat. Kanske på bio, men det var typ 1 gång vart femte år…Djungelboken, Snövit, Bambi….och det var Fantastiskt…

När min äldsta son var liten, hyrde vi videobox inklusive film då och då…och såg på något tecknat. Ninja Turtle, Dinoriders mm kom…och sonen fick nästan alla gubbar…”Enda barnet”, ni vet…På fredagar var det Disneydags på TV och då satt vi klistrade framför TV:n och hade fredagsmys med grillad kyckling, chips och godis.  Jag satt ALLTID med. Jag tyckte det var Viktigt att veta vad min son (mitt baaarn) såg. Åldersgränserna höll jag strikt på ALLT!

Sen plötsligt började det bubbla upp en massa kanaler på TV och plötsligt hade vi video, och så kom det något som hette DVD och så var det Disney på TV nästan jämt, för att inte tala om Alla Andra tecknade filmer som fullkomligt sprutade ur rutan…

Sönerna hade nu blivit fyra stycken och det där med åldersgränser och att ”sitta med och titta” blev det mindre och mindre av…

Nu tittar vi på TV på mornarna! Det trodde jag väl aldrig! När jag förstod att amerikanarna gjorde så (”för 100 år sedan”) så tänkte jag att dom inte var kloka och ”sååå ska jag aaaaldrig göra”….

…och föräldrar som inte brydde sej om åldersgränser på filmer…”Uj uj uj!” Dom tyckte jag nästan det borde vara ”dödsstraff” på….

MEN NU!!

Jag börjar bli ”allergisk i öronen” av dom eeeeviga tecknade filmerna som rullar på TV heeeela tiden… Killarna tittar på både det ena och det andra, och åldersgränserna är lite hit och dit…Jag som var noga med att min första son inte ens skulle läsa en serietidning med våld i (typ ”Tom och Jerry”), låter min 10-åring spela våldsamma TV-spel med 18-års åldersgräns på…

Huuur kunde det bli så här?? Och hade någon sagt till mej att jag helt skulle chansera (vet inte hur det stavas, men vet iallafall vad det betyder….) på detta sätt, för 25 år sedan, så hade jag sagt: ”ALDRIG!”.

Det är inte lätt att vara Lillebror – att vara Yngst av fyra pojkar….

Vi ska äta.

Lillebror: – ”Vaere för mat?!?”

Jag: -”Paj. Köttfärspaj!”

L: -”Åååååå, vad ÄCKLIGT!!”

Lillebror ligger i soffan och Supervägrar komma till matbordet, för att maten är så ”äcklig!”. Precis när jag andas in för att ”locka in honom”, börjar storebröderna:

-”ÅÅååå, vad du e BARNSLIG!!!”

-”Jävla böööög!”

-”Du e så jävla bortskämd!”

-”Du tror alltid du får som du vill!!”

Jag suckar: -”Du har också varit ”sån” och skrikit att du inte vill äta….” säger jag till mellansonen. Han väljer att ”inte höra”….

-”Hur kan du veta att det är äckligt om du inte ens SMAKAT?! Åååå vad du e barnslig!!!”

-”Om du kommer och smakar och SEDAN säger att du inte tycker om det så är det en annan sak”, klämmer jag in mellan alla suckar över att han är så ”bortskämd” och stööön över hur ”bögig” han är…(äter inte bögar paj?).

Lillebror kommer och tar en tugga: -”Ååååå, vad ÄCKLIGT!”…Han går ifrån bordet och FALLER ner i soffan och håller sej för magen och ropar Dramatiskt: -”Jag är HUUUNGRIG!!”

-”Fy faan vad han är bortskämd! Ligger i soffan och ropar när det FINNS mat här!!” utropar mellansonen som var så otroooligt jobbig med mat när han var yngre….

Mellansonen har ätit färdigt. Han går och sätter sej bredvid lillebror och fortsätter klaga:

-”Fyyy vad du är bortskämd!” Lillebror får en boll i huvet!

Lillebror blir ARG och dunkar fjärrkontrollen på mellanbror. Mellanbror kastar sin stora boll mot lillebror…

Jag suckar…..tar sats, skriker: – ”SLUUUUTAAAAA!!!”

-”Hur många mammor är vi här egentligen??? DET ÄR JAG SOM ÄR MAMMA OCH SKA FÅ HONOM ATT ÄTA – INGEN ANNAN! Uppfattat?!?”

Storebror kan inte låta bli: -”Du e en MAMMA! HA HA HA!” till mellanbrodern….

-”Hur var det med stenar och glashus nu då?” säger jag och tittar på storebrodern…

Mellansonen dryper av in i sitt rum och storebror tar fram sin laptop och börjar klicka….

PUST!

Det är INTE lätt att vara lillebror och provocera, och det är inte lätt att vara mamma till fyra söner och göra sin röst hörd i alla lägen!

…man blir till slut som en jävla Militärsnubbe:

 – ”Giiiiv AKT! ETT TVÅ ETT TVÅ!!!”

Sonen säger upprört att jag ju inte kan kommentera det han gör och säger på Facebook för det är ju ”urtöntigt”! Jag förstår ingenting! Jag trodde jag kunde skriva och kommentera ”som alla andra” på hans sida… Närå! Jag ska/får inte kommentera alls!

”-….för då vill ju ingen annan av mina kompisar kommentera, om ens MAMMA har kommenterat först!”

Jag måste fundera…. Ja, han har nog rätt i det…Det har jag inte tänkt på…Inte skulle jag vilja kommentera någons situation om jag var 14 år och dens MAMMA hade kommenterat först….Hm! Att jag inte tänkt på det! Knasig mamma!

Jag tänkte ju att jag skulle vara en ”aktiv mamma” även på nätet, och tycka till på facebook och skoja och så…men inser att jag bara ”lägger mej i” och inte alls är speciellt ”skojig”! Jag är bara en ”töntig mamma”…En ”Piiiinsam mamma”. En sån mamma som jag absolut inte skulle vara och som jag absolut inte trodde att jag skulle bli…En sån som Inte Fattar! En sån är jag just nu!

Vilken underlig känsla….

Han har varit hos sin pappa i en vecka, och så fort jag kommer innanför dörren hemma (han kom hem före mig), så bubblar han:  

– ”Jag och Markus och Johan är ju med i en guild på Wow, vettu, och när vi gick för att *obegripligt* så hade en kille som kallar sej ”boogieman” just *obegripligt* och då trodde Markus att Samuel skulle gå och *obegripligt* fast han ju vet att *obegripligt obegripligt*!”

– ”Oj!”

-”Ja….och då trodde Samuel att ”boogieman” *obegripligt*  fast man kan ju inte *obegripligt* när *obegripligt obegripligt*!!”

Han tittar upprört på mej! Jag förstår att Någon ”borde fatta” Något, och det är inte klokt, enligt sonen, att han Trots Att han spelat Wow lika länge som sonen, så fattar han inte att ”Någonting blir någonting om man gör Någonting”. Dessutom är det Någon som ljuger…tror jag….

-”Ojdå!”

Han fortsätter att upprört berätta med ord som är som kinesiska för mej….och jag kommenterar med mina ”Oj!” och ”Ojdå!”. Och jag säger t o m något liiiite klipskt, typ:

-”Är han också med i guilden?” (men vet inte om man KAN säga så…..)

och får svaret: -”Joo, HAN är med!”

och så har jag ”verkat fatta”, fast jag fattar NOLL! Men jag har iallafall Lyssnat!

”Nästa gång” kanske han berättar något som jag Fattar!!!

Jag brukar säga till andra att bara ”klicka bort”  taskiga och dumma kommentarer och ”strunta i dom”. ”Det är bara ord” brukar jag säga.

Åsså får jag elaka kommentarer själv och får nästan ont i magen av det! Och mår dåligt! Känner  hur irriterad jag blir och känner mej Dömd av Någon som inte vet ett skit om mej! Och jag BORDE verkligen strunta i det! Men går igång i 180!

Och så undrar jag hur såna där som ”Blondinbella” och såna, som folk fullkomligt ”avrättar” med kommentarer, orkar? Hur dom står ut!? DET förstår jag inte! Visserligen kan man sudda bort alla dumma kommentarer, men då har man ju redan läst dom, och så ligger dom där, inuti en (i några timmar kanske…) som små irriterande fästingar….Innan man lyckas ”knipsa bort dom” från magtrakten också…

Blättan blä!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5910275.ab

 Det är verkligen inte klokt att detta FÅR ske!!! Det är verkligen inte klokt att vissas liv verkar mindre värda än andras! Näe, man får inte sparka på en bil, men det är ju inte dödsstraff på det, vad jag vet! Och OM det var dödsstraff på det, så är det väl inte polisen som utdelar straff i detta land???

Inte behöver man trycka ner en människa, som har handklovar på sig, på marken?? Det räcker väl med handklovarna? Är det Adrenalinkickarna som gör att poliserna använder övervåld? De borde verkligen anmälas, och straffas, på något sätt, så att de inte gör om detta!