Tecknat…

ducktales.jpg

”När JAG var liten”….(låter som om man är 100 år…, nåja…) var Tecknad film väldigt Ovanligt. Vi SPRANG till TV:n när den visade Solen (på svartvit TV) på vädret och glodde. Jag äääälskade Solen!

Till jul fick vi se ”Kalle Anka och hans vänner”, men för övrigt såg man ALDRIG tecknat. Kanske på bio, men det var typ 1 gång vart femte år…Djungelboken, Snövit, Bambi….och det var Fantastiskt…

Turtles.jpg

När min äldsta son var liten, hyrde vi videobox inklusive film då och då…och såg på något tecknat. Ninja Turtle, Dinoriders mm kom…och sonen fick nästan alla gubbar…”Enda barnet”, ni vet…På fredagar var det Disneydags på TV och då satt vi klistrade framför TV:n och hade fredagsmys med grillad kyckling, chips och godis.  Jag satt ALLTID med. Jag tyckte det var Viktigt att veta vad min son (mitt baaarn) såg. Åldersgränserna höll jag strikt på ALLT!

Sen plötsligt började det bubbla upp en massa kanaler på TV och plötsligt hade vi video, och så kom det något som hette DVD och så var det Disney på TV nästan jämt, för att inte tala om Alla Andra tecknade filmer som fullkomligt sprutade ur rutan…

Sönerna hade nu blivit fyra stycken och det där med åldersgränser och att ”sitta med och titta” blev det mindre och mindre av…

Nu tittar vi på TV på mornarna! Det trodde jag väl aldrig! När jag förstod att amerikanarna gjorde så (”för 100 år sedan”) så tänkte jag att dom inte var kloka och ”sååå ska jag aaaaldrig göra”….

…och föräldrar som inte brydde sej om åldersgränser på filmer…”Uj uj uj!” Dom tyckte jag nästan det borde vara ”dödsstraff” på….

MEN NU!!

våldspel.jpg

Jag börjar bli ”allergisk i öronen” av dom eeeeviga tecknade filmerna som rullar på TV heeeela tiden… Killarna tittar på både det ena och det andra, och åldersgränserna är lite hit och dit…Jag som var noga med att min första son inte ens skulle läsa en serietidning med våld i (typ ”Tom och Jerry”), låter min 10-åring spela våldsamma TV-spel med 18-års åldersgräns på…

Huuur kunde det bli så här?? Och hade någon sagt till mej att jag helt skulle chansera (vet inte hur det stavas, men vet iallafall vad det betyder….) på detta sätt, för 25 år sedan, så hade jag sagt: ”ALDRIG!”.

Profilbild för Okänd

Om Erica Leijonhufvud

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och två katter och familjebehandlare/familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Lämna en kommentar