Månadsarkiv: oktober 2009

Flisa har blivit av med sin dotter för ett par veckor sedan, och deppat över det…Sen har hon säkert märkt på mej att det är något på gång…Hon har varit lite orolig…Gått i cirklar, följt mej från rum till rum…Sett OROLIG ut när jag tagit fram resväskor och börjat packa…

…och i morse åkte vi till mormor i Sala! Flisa älskar att åka bil så det tyckte hon var kul! När vi kom till Sala, reste  hon sej upp och sträckte på sej…och när jag sa ”MORMOR!” så skuttade hon runt i bilen och blev så GLAAAAD!!!!

Flisa älskar ”mormor”!

…men det var något som inte stämde ändå, tyckte Flisa…Det var något med matte….

Så i protest hoppade hon upp i mormors fiiiinaste antika soffa (den soffan som mormor lägger lakan över när vi ska komma för att det inte ska bli fläckar i den när vi sitter i den) och KISSADE!

Sen tog hon ett varv runt i vardagsrummet och BAJSADE på golvet…

”Ha! Där fick du dumma matte som ska åka ifrån mej!” sa hon.

Dagen har kommit! Näe, inte riktigt….men det är Dagen före Dagen…eller Natten före Morgonen…

I morgon bitti ska vi kliva upp 4.30 för vi ska åka 5.30 men då är klockan EGENTLIGEN 4.30 och vi gick EGENTLIGEN upp 3.30…

Nu är klockan 00.12 fast jag har ställt tillbaka klockan NU, och OJ vad pigg jag blev när klockan plötsligt var 23 istället!

Jag hade tänkt att bilen vid det här laget skulle vara packad…men det är den inte…Den är inte ens framkörd…för det var ”ingen som gjorde det” (=jag), för jag har, som vanligt sprungit runt som en yr höna och skällt på Grabbarna Grus lite hit och dit, pussat på dom lite grann, skällt lite mer, fräst och spottat lite, lagt en tröja här och en tröja där…Ändrat om lite i väskorna, packat halva necessären, och lite till…Brett morgonmackor att ha med…Skrikit lite okvädningsord…och kliat lite killar på ryggar och pussat godnatt..och nu ska jag sova…

…för i morgon BITTI bär det iväg!

Det tråkiga är att jag om drygt 2 veckor sitter här igen, och då är allt ”bara minnen”…och allt är som vanligt igen…och det finns ingen resa att se fram emot längre…

Jag måste måla tånaglarna, för om två dagar går jag omkring i sandaler igen! I Solen! Och då måste ju tånaglarna vara snygga!

Ååååå vad det ska bli härligt!!!

Florida – here I come!

Nu är snart torsdag slut. Sen kommer fredag. Sen lördag, och på SÖNDAG smäller det! Högt!

Då åker vi till Florida, USAAAAAAAAAAAAA!!!!!

Planet går 9.10, så vi måste vara där vid 7, så vi måste åka vid 5.30 så vi måste gå upp 4.30….Pust!

Och som tur är mailade min syster till mej: Kom ihåg att det är vintertid fr o m söndag och att man ställer om klockan på natten! Hilfe! Tänk om hon inte påminnt! Jag hade inte tänkt på det en sekund, utan jag hade glatt kommit till flygplatsen en timme för sent! Och så hade jag blivit tooookig och tänkt: ”Tyyyyyyyypiskt mej!”.

Syrran sa:”Åk med tomma resväskor dit! Ni kan handla ALLT där!! Så gjorde vi!” Hon glömmer en detalj: DOM är TVÅ vuxna (=två löner, varav den ena är HÖG), och ETT barn! Jag är EN vuxen (med mittimellanlön) och med TRE söner som är rätt stora dessutom, så dom kräver vuxenkläder…

Men men….Alla har inte Förmågan att sätta sej in i Andra Människors Liv….

Nu bara väntar jag…och längtar…och väntar….

God natt!

Jag smyyyger hem, försiktigt…Jag aaanar att Flisa inte varit tyst idag heller…

Igår när jag kom hem till lunch var hon HELT SLUT! Hon flämtade och lät nästan hes…och jag förstod att hon ”levt loppan” när jag varit borta. Shit!

Idag smöööög jag alltså hem för att hon inte skulle höra mej, för att jag skulle höra om hon skällde/ylade…Ja, det gjorde hon. Hon yyyyyyyylade! Verkligen yyyylade!

 Suck. Suck. Dubbelsuck!

 Vad gör jag nu då? Sally har flyttat och Flisa har nästan aldrig varit ensam-ensam. Först hade hon ”kinesen” Bosse som sällskap, och sen hade hon dottern Sally. Nu har hon Ingen. Kanske måste börja leta dagmatte….

Jag hämtade yngsta sonen, 10 år, och hans kompis efter basket-träningen häromdagen. Dom skuttade in i baksätet och följande samtal utspelade sej:

Sonen: -”Tyckte du träningen var kul idag?”

Kompisen:”……..mmmm…”. Kompisen låter lite svävande.

S: -”Han tyckte ju att vi var URUSLA!”

K:-”Ja…och att uppläggen var det sämsta han sett….!! E´rom ju inte!”

S:-”Det är mycket roligare när Robin tränar oss!”

K:-”Ja….”..

S:-”…och så tog han i oss så hårt! Han ba”: *visar på kompisen*

K:-”AJ!”

S:-”Ja, så hårt tog han!”

K:-”….fast vi är inte urusla…vi vann ju förra matchen!”

S:-”Ja…jag vet….och när vi fick göra om uppläggen så gjorde vi faktiskt bra!”

K:-”Ja….”

Jag sitter och kokar i framsätet. Vad är det för jä…a (!) tränare dom haft?? Jag frågar killarna. Jo, det är Pelles pappa och han ”har ölmage och är skitsur hela tiden”, berättar killarna. Jag tycker det inte låter klokt!

Så fort vi kommer hem mailar jag till den Riktiga tränaren och berättar vad killarna sagt, och att jag vill veta om han ska träna killarna fler gånger, för då får min son stanna hemma. Dessutom mailar jag detta mail till några andra föräldrar jag känner, vars söner spelar i samma lag, och frågar om dom hört deras barn berätta samma sak. Det är flera som hört deras son berätta att tränaren sagt att dom varit urusla men dom ursäktar tränaren med att ”det är inte så lätt” osv….Keh?!

Nästa dag får jag ett fint mail från Den Riktiga Tränaren som tackar för mitt mail och berättar att hans son (som också är med i laget) också klagat på den här tränaren och att han inte ska få träna laget fler gånger.

Puh!

På söndag åker vi. Till Florida. Jag har sett fram emot den här resan ända sedan barnen var små…Jag har längtat och hoppats och önskat att jag Någon Gång skulle få råd att ta med mej Grabbarna Grus och åka till USA med dom låta dom hälsa på sin moster (min lillasyster) och morbror, bada i deras pool, och gå på Disney World. NU är det dags!

 Då infinner sej en oro, typ att ”Det kan inte vara sant!”, ”Det kommer inte att bli av”…

Det finns en inre oro av att det kommer att ”hända Något”…Att jag kommer att råka ut för en olycka…Att någon av barnen kommer att bryta armen/benet precis innan…Att Något Hemskt kommer att hända som gör att vi inte kan åka…Så känns det! Längst där inne…och det är så läskigt…Jag vågar inte tro…och hoppas…och längta…och ända gör jag det. Jättemycket!

Pust!

 Egentligen borde jag stänga in mej och alla barn i lägenheten och inte gå ut och inte röra oss ur fläcken förrän det är dags att åka…

Men tänk om någon kör på vår bil på väg mot Arlanda!

 Jag tror inte på att vi kommer att åka förrän jag sitter på planet med ALLA mina härliga söner och min underbara ”svärdotter”.

Min lilla ljufvliga lilla skrutta Flisa, slickar och slickar och slickar sej i stjärten…Urk!

 Sen får man glada slickar i ansiktet när hon blir glad eller bara har lust med det…och jag försöker ”ducka” eller dra mej undan, men idag, när jag lämnade  henne i bilen en liten stund, så blev hon så GLAAAAD när jag kom tillbaka att hon ÖVERÖSTE mej med kladdiga slickar över hela ansiktet! Först tänkte jag inte på var hennes tunga varit…Men sen kände jag det på LUKTEN! Så nu luktar jag stjärt i ansiktet! Vem vill ha en puss?

Aj aj aj vad ont det gör!

Jag har blåsor innanför läppen mitt fram….Flera stycken på rad…och det gör ONT! När jag tuggar så biter jag mej just DÄR för dom står ju ut!

Aj aj aj aj!

Det är nog mest synd om mej i typ hela världen just nu……………..typ NOT!

Men ONT gör det!

Ikväll var en BRA kväll, för två av sönerna gjorde läxor utan knot och utan tjat. Den tredje är sjuk.

13-åringen hade två olika läxor; En i ”historia typ” och en i spanska. 10-åringen hade matte. Jag ryyyser varje gång någon har matte-läxa (= ofta) för jag är själv så dålig i matte. Ibland förstår jag inte ens 10-åringens matteuppgifter, och då kan det bli K A T A S T R O F L Ä G E. Det är nämligen så att OM man ”skriver på fel papper”, alternativt ”räknar ut tal fel”, alternativt ”inte gör alla tal”, alternativt ”inte förstår alla tal” så är det Dödstraff! Offentligt! På skolgården!

Kan man tro.

Idag satt jag bredvid 10-åringen som räknade på, men så fort jag tog ett steg ifrån honom, ”fladdrade tankarna iväg” och han med dom….Flyg flyg…och jag fick gå tillbaka och sätta mej. Jag ville ju se ”Bonde söker fru” och se ”rödhåriga killen” sitta tyst och stirra på sina dejter…och inte kunna förklara varför han valt just Henne! Men men…Icke sa nicke! Har man matte-läxa så har man! Och med tanke på Dödstraffen som utdelas på skolan, så var det bara att Bli vid sin läst och sitta där, bredvid, som moraliskt stöd, eller nåt…Alla tal gjordes och läxan avslutades med ett glatt ”YESSS!”.

Att förhöra på spanska utan att kunna ett ord själv är rätt kul! ”Inte såååååå! Nä! Sååå låter inte det ordet!!!”

Och sen förhörde jag sonen på historia. Oj, vad bra han var! Shit ba! Det blir nog MVG där….

När han gick och la sej sa han:

– ”Jag kommer ALDRIG att klara spanskan!!”.

-”Äsch, det gör väl inget!” sa jag. -”Du är iallafall snygg, och rätt trevlig!”.

Han ba: *suck* och himlade med ögonen….