Chatt på facebook

Jag var inne på Facebook, och såg att han också var inne! ”Hej!” skrev jag i chatten och konstaterade att ”jag såg att du var kär”. Ja, han  hade blivit det IGÅR, eller om det var idag (minns inte så noga) i en tjej han träffat via dejtingsidan. Det hade sagt ”pang” och det var ”som om blixten slagit ner”…och jag blir så AVUNDSJUK!…och sen chattade vi fram och tillbaka och hade skittrevligt!

Han sa det som ”ALLA ANDRA MÄN” också sagt: ”Du som är så vacker och snygg och trevlig och snäll och har en massa humor kommer säkert att hitta någon man alldeles snart! Dom borde ju stå i kö för dej”. Jorå, jag har en sån där kölappsgrej utanför dörren…Det gäller bara att DOM hittar hit….

”När du minst anar det kommer Han att dyka upp” (som alla säger). Man går omkring och ”anar minst” varenda dag, men inget händer. Nada. Njet. INGENTING!

Det är inte så att jag verkligen vill bli sambo igen, och jag KAN verkligen leva ensam. Jag mår verkligen bra med mej själv! Jag gillar mej själv rätt skarpt och tycker om att vara ensam! Men ibland längtar jag efter kramar, kärlek, närhet, gosa, kramas (igen) och att Bli Utvald! Jag längtar efter Känslor!

Men jag längtar inte varje dag och jämt….och jag längtar inte så att jag tar ”vemsomhelst”…utan jag längtar IBLAND och då vill jag BARA ha Den Rätte! Och vem han är VET JAG INTE!!! Ho ho!

Ingen Farbror iallafall! Det finns många farbröder i min ålder kan jag säga…och någon ung oerfaren grabb vill jag inte ha….jag har unga grabbar i mitt liv så det räcker (och blir över!).

Nåja. För att återgå till chatten: Vi chattade fram och tillbaka och det var så trevligt och mysigt. Sen sa vi ”natti natti” och så var det med det!

Slut.