"…ingen tröja!!" :(

Jag far runt som en skållad råtta, som vanligt, när jag har barnen, på morgonen… Frukost hit, kläder dit, hundar ut osv…

”Var är min gympa-påse?!?” ”Maaammmmaaaa! Jag har inga rena jeans!” ”VA?! Finns det ingen Mjölk? Vad ska jag då dricka??” osv osv

 Åsså kommer en laddning från 13-åringens rum:

-”MAAAMMMMAAAAA!!!!” argt.

 -”Ja?” kärleksfullt. Jag går in i sonens rum. Han sitter på sängen med jeans och bar överkropp (smal som en spindel) och med armarna i kors.

 -”Jag har INGEN tröja!” ilsket Jag vet vad ”ingen” betyder i ”hans värld”…Det betyder att han har ”förton” stycken men dom ”duger inte”! Det knyter sig i magen. Jag VET hur han kan skapa ett Tredje Världskrig av detta. Nu gäller det att jag hittar ”rätt sätt/tonläge” för att förhindra Kriget att bryta ut… Jag tittar i garderoben (som han VET att jag ska göra).

 -”Men TITTA!” spelat förvånat: -”Här ligger en-två-tre-fyra-fem-sex tröjor!” låter glatt överraskad

-”Dom e FULA!” fräser han och slänger sig på sängen

-”NÄE! Det är dom INTE! Och dom här, *visar*, är helt nya! Dom ÄR snygga!” låter trevlig och glad.

-”Näe, dom e FULA!” fräser han Jag märker att det finns en liiiiten ”öppning” hos honom och att han inte tänker driva det här till Helvetet. Pust!

 Jag håller upp två t-shirt och säger: -”Vill du den ljusgråa eller den mörkgråa?” Han svarar inte.

 -”Okey, då ska vi se här….Hm….Den ljusgråa passar bra idag! Här!” slänger till honom t-shirten och går ut ur rummet, ropar till lillebror att vi måste GÅ NU och så skyndar vi oss på med skorna och iväg…

Utan Kampen med mig kommer han att gå iväg till skolan…Det vet jag!

 Pust!