Sur granne (erviluca)

Vad tråkigt det är att ha en granne som bor ”tättintill” (under mej), som inte vill hejja och som verkar sur och arg på mej. Jag, som i grund och botten är en mycket GOD människa och egentligen vill alla väl och att ”alla ska vara vänner”, och tror på FRED och frihet in i minsta detalj s a s.

Det känns så fel!

Han kom hem i morse, när jag gick. Så vi möttes. Han gjorde en grimas och STIRRADE ner i marken. Jag har provat med ”hej!” förut, men får inget svar…

Jo, visst är det så att mina hundar har verkligen reagerat på flytten. I mitt förra boende kunde jag gå hemifrån utan problem, men sedan vi flyttade har dom skällt och yyyylat när dom varit ensamma och jag FÖRSTÅR att det är otroooligt jobbigt för Grannen Under. MEN vi HAR ju pratat och jag HAR sagt att jag ska försöka lösa det hela och att jag FÖRSTÅÅÅR honom osv. Jag fixade en ”dagmatte” så hundarna har den senaste tiden inte varit hemma på dagarna. Men nu skulle dagmatten åka på semester en vecka, så nu är dom hemma igen. Jag ska dessutom sälja ena hunden och det är hon som är ”värst”. Jag tror den andra ”hänger med i bara farten” faktiskt.

Ska jag skriva ett brev? Hänga en blomsterbukett på dörren med ett litet ”förlåt”, eller vad? Jag vill inte att det ska stråla negativ energi från honom till mej…Jag vill vara ”vänner med alla” – eller åtminstone neutral, men inte bli ”hatad” och inte kunna hejja!

Han är känd i området som ”enstöring” och ”en udda typ”, men det spelar ingen roll, för jag tycker ändå att man kan bemöta honom med respekt och att han ska tycka det är okey att ha mej boende på hans tak!