Ur diskbänken växer geggiga tallrikar och urdruckna glas, karotter och bestick och allehanda små matrester…De växer och växer och blir torn av disk, staplade alldeles tokigt, så att dom kan ramla närsomhelst…men då slutar högarna växa och sprids ut istället…på längden…över bänken bredvid…mot spisen… Typ.
I diskmaskinen är det fullt av ren disk. INGEN plockar ur den. Och den är inte automatiskt utplockande (kanske jag borde uppfinna en sån, för finns det något TRÅKIGARE än att plocka ur en diskmaskin??).
Jag får ett ryck och plockar ur diskmaskinen, ställer in smutsig disk och sätter på diskmaskinen för att nästa laddning ska diskas…
Jag går ut ur köket och bloggar lite…Går tillbaka till köket och DALANG!!! Högarna har börjat växa igen….
Ett fullkomligt mysterium det där med diskhögar…Typ.
:))) inget mysterium när man har barn, framförallt dom lite större!Krya på dig! Kram/gumman
GillaGilla
Tyvärr är jag inte bättre själv…så jag kan liksom inte ”komma här och komma”….
GillaGilla
För många barn, det är det som är problemet.;-) Jag lider av samma elände här nämligen.
GillaGilla
Okey, då lämnar jag tillbaka ett par…. 😉
GillaGilla
Haha jag och dottern är ensamma här på vardagarna men det är lika illa här!
GillaGilla
ja att det är så himla trist att plocka ur en diskmaskin är helt otroligt! För det är himla enkelt att få in den—om den nu bara är tom..
GillaGilla
Visst är det konstigt! Jag har försökt att köra med ”positiv överföring” och försökt INBILLA MEJ att det är KUL att plocka ur diskmaskinen, men ”icke sa nicke” – det funkar inte! Jag är inte lättlurad i det fallet…
GillaGilla
Skaffa nytt kök? 🙂
GillaGilla