Rädsla

En fin berättelse om rädsla som jag läste i en bok:

I en by brukade föräldrarna förmana sina barn: ”Vad ni än gör, gå inte nära bergets topp. Där bor det ett monster.” Under flera generationer hade barnen lytt varningen och inte gått nära bergets topp.

En dag bestämde sig några modiga unga män i byn att de skulle ge sig av och leta reda på monstret – de ville se hur det såg ut och om det gick att besegra. De packade sina ryggsäckar med proviant och gav sig av uppför berget. Halvvägs upp hejdades de av ett förfärligt rytande och en fruktansvärd stank. Hälften av männen sprang skrikande nedför berget.

Andra halvan av gruppen fortsatte sin vandring. Då de kom längre upp mot bergets topp märkte de att monstret var mindre än de hade trott – men det fortsatte att ryta och ge ifrån sig den fruktansvärda stanken, så alla utom en av männen sprang tillbaka ner till byn.

”Jag tänker besegra monstret”, tänkte den  återstående mannen för sig själv och tog ytterligare ett steg framåt. Då han gjorde det krympte monstret tills det inte var större än mannen själv. Då han tog ännu ett steg närmare monstret krympte det igen. Det var fortfarande väldigt fult och fortsatte ge ifrån sig stanken, men mannen var nu så nära att han faktiskt kunde plocka upp det och hålla det i handen. Han tittade på monstret och sa: ” Jaha, vem är du då?”

Med liten och gäll röst pep monstret: ”Mitt namn är rädsla”.