(Yngsta sonen med Sally – fast en annan dag än idag…)
Vi gick en långpromenad idag – jag och 9-åringen och hundarna. Vi gick spåret i skogen och jag trodde han skulle gå låååångsamt och klaga ”Är vi inte fraaamme snart?” som han gjort förut när han följt med på hundpromenaden…Men icke sa nicke! Han travade på som värsta fullblod! Shit ba!
Han började PRATA när vi startade promenaden och pratade O A V B R U T E T hela promenaden! Oavbrutet. Jag försökte sticka in någon liten fråga eller någon liten berättelse, men det verkade som om han då verkligen fick ”hålla sej” och bara väntade på att få fortsätta berätta om allt och inget; Om skolan, om drömmar, om filmer, om tankar och allt!
Och då minns jag äldsta sonen (nu 26 år), som också pratade oavbrutet när man gick promenad med honom när han var liten. Och så minns jag bilresan från Stockholm till Sala när han var 8-9 år… Jag konstaterade att jag inte hade någon radio och fick svaret: ”Det gör inget om du inte har någon radio i bilen för jag kan vara radio”, sa han nöjt och började ”Vara Radio” och jag är sååå ledsen över att jag inte kunde spela in det som sedan hände.
Han var vädret, nyheterna, musik emellan, Radioteater, musik emellan igen, nyheterna…allt i ungefär 2 timmar – O A V B R U T E T ! Han sjöng, pratade, ändrade rösten, gjorde signaturmelodierna – allt! Helt otrolig upplevelse var det! *ler åt minnet*
(Äldsta sonen som vuxen. Jobbar faktiskt med media…*fniss*)
Vilken upplevelse det var!
Ohh, det är så härligt de där gångerna när fördämningarna liksom brister och allt kommer flödande. Man pratar VÄLDIGT bra just på promenader 🙂
GillaGilla