Vin och vänner och död

Jag träffade mina två bästisar här på Indiska restaurangen ikväll. Mat, vin och en massa snack. Att träffa mina kompisar är som att tanka bilen full och sen köra 50 mil på en tank i 180 tjutande knutar, dvs helt underbart! Vilken kraft jag får av att träffa dom, vilken Lust, vilken lycka det är att ha Vänner!

………från Lyckokänsla till Olyckskänsla………………………………………………………………….

Idag fick jag veta att en kollega dött i cancer. Jag visste att han var sjuk, och jag visste att cancern kom tillbaka om och om igen, men när jag träffade honom på affären för någon månad sedan såg han ut att må bra och han sa att han skulle kämpa och att han inte skulle ”ge sej”…. Han hade Hoppet kvar in i det sista…Bl a gick han en vidareutbildning och var nu mitt i den. Han var bara 40 år. Fyllde förra månaden. Tre barn, som bor granne till mej, lämnade han efter sej, i mellanstadiet alla tre.

När jag fick veta att han drabbats av cancer (för något år sedan) var min första tanke: ”Näe! VARFÖR ska det drabba SNÄLLA och GODA människor. Han var en superengagerad pappa, en jätteduktig kurator på ungdomsmottagningen och en jättego och glad kille med en massa humor. Varför HAN??? Kan det inte drabba ”dom dumma och elaka”? SÅ kände jag.

Men nu är han död. Finns inte mer. Och tre barn har blivit halvt föräldralösa. En mamma har blivit helt ensamstående. Ett jobb har förlorat en GOD arbetskraft. Ett par föräldrar har förlorat sitt (vuxna) barn. Några bröder har förlorat sin bror. Många påverkas. Många tänker, Många känner. Ungdomar som träffat honom och pratat om sina känslor med honom, tycker att livet är orättvist. Varför försvann just Han???!

Tankar i natten….

Godnatt!