Man funderar, undrar, gissar, tänker, fantiserar….Man mailar, skrattar, är underfundig, rolig, trevlig, öppen…Man tittar på Bilden av Honom, tycker att han ser trevlig ut, bildar sej en uppfattning kring hur han går, står och agerar, ser honom framför sej…
…och så står han där…och Ingenting stämmer! Det behöver i och för sej inte betyda att det är dåligt, men Bilden är fel! Alltid.
Jag tittar BAKOM mannen som står i dörren; ”Var är den där Mannen som jag skulle träffa? Har du gömt honom? Står han bakom dej?” Näe, det är Han – han som står där framför mej. Hjärnan vrider sej ett varv, två varv, för att få ihop Fotot/Bilden/Fantasin med Verkligheten.
”Äsch! Det blir nog trevligt ändå!” All nervositet rinner av mej som vatten på en gås… för plötsligt bryr jag mej inte. ”Jag är jag!” så enkelt är det och ”här har du mej”.
Han ”pratade” en del om träning i sina mail, och i sin presentation – hur viktigt det var för honom, och att han tränat hela livet, ”nästan varje dag”. Så står han där med dubbelhaka och ”gubbmage”. Jag kan tänka mej en man med dubbelhaka och ölmage, men jag var inte beredd, och Killen i min fantasi hade INTE det.
Varför kände jag mej tjock i flera dagar inför date:en? Oron för att träffa en vältränad och ”slim” person, gjorde att jag tog tag i ”bantningen” igen….Men…
Vi pratar på. Det är avslappnat. Tror jag. Men ingen kemi…iallafall inte än.
Du får inte vara så otålig! säger min inre röst, och Var inte så kritisk – då blir det Ingen i slutänden!. ”Nähä! OCH!??” svarar jag mej själv…
Han är Kritisk mot Trimmade Moppar, Samhällets politiker, Husläkare, Grannen som är Sur mm, och jag har så svårt för Såna…
Jag kanske ska söka efter en som tror på buddhism…En människa som är GOD och tror på Godhet, för jag känner, när jag träffar människor, att jag är så trött på gnäll, på att vara Kritisk, på att klaga istället för att se till sej själv och vilja förändra…På GODHET.
Jag vill ha kärlek och GODHET i mitt liv!
erviluca #mammatillfyrakillar 
Men vilket underbart inlägg.Dels för att jag känner igen mig i att man målar upp en bild av en person. Och att den inte alltid stämmer när man väl står där öga mot öga.Sen det där med personers självbild. Att kalla sig välstränad trots ölmage och dubbelhaka *S*Som det heter i nätdejtingsbranchen ”lagom kramgo” Det kan vara allt mellan mullig till rejält överviktig.Men spännande är det *L*
GillaGilla
Jag är trött på att det är ”spännande”. Jag vill hoppa över hela ”lärakännafasen” och kliva rakt in i varm och trygg kärlek!
GillaGilla
Synd, men man får väl tänka att det ger nya erfarenheter hur tråkigt det än låter. Under min nätdejtingperiod så började jag, ganska snabbt, att träffa personen FORT, för då hade jag inte hunnit få alltför fel uppfattning/fantasi/önskning av personen. Fast å andra sidan träffade jag inte någon då heller men.. 🙂 Svårt ibland.
GillaGilla
Men nu tycker jag det räcker med ”erfarenheter”. Jag orkar inte! Jag orkar inte ladda inför en träff/date och så blir det magplask…Jag vill kramas och gosa och älska och vara älskad! Bara sådär! Utan krusiduller och introduktion!
GillaGilla
Alltså, jag TRÄFFADE ju många, men jag fastnade inte för någon, ett litet förtydligande bara hehe 🙂
GillaGilla
Fy ja känner igen det där lite för väl…
GillaGilla
Nämen kunde han inte hitta nåt bättre samtalsämne än att gnälla på allt och alla? Om han visar den sidan första gången…inte ens försöka låtsas vara rolig och positiv..ja då har jag vänt direkt! Elände har man väl nog av ändå eller?Hoppas att du lyckas bättre nästa gångHa en skön kväll
GillaGilla
Usch, jag känner igen det där. Jag har själv nätdejtat tidigare. Och visst har man blivit besviken många gånger. Det är väl det som är så svårt med just nätet. På krogen ser man ju direkt vad man får på utsidan, men inte på insidan. På nätet är det tvärtom. Nu är det ju mest insidan man är intresserad av, eller hur? Men å andra sidan vill man ju inte ha någon ”rugguggla” heller….knepigt!
GillaGilla