"JAG HATAR SKOLAN!!!"


Så skriker 13-åringen på morgonen. Håret ligger fel, vilket gör att han Exploderar och slår på spegeln med vax-kladdig hand, flera gånger. Dessutom är lärarna ”fitt-kärringar” och han fattar inte varför dom jobbar med barn, när dom ”hatar barn!”, och alla behandlar honom helt orättvist och hela världen kan egentligen dööööööö! Dessutom älskar jag hans lillebror mer än honom och det är MITT fel att han kommer för sent till skolan!!!

Jag försöker lägga ner håret som står upp bakpå huvudet, med hjälp av vatten, och först tar han tacksam (eh?!) emot hjälpen, men efter en hundradels sekund skriker han att jag har sabbat hela hans hår nu och att han måste börja om från början!!!

Spegeln får några slag till med vax-kladdig hand, medan jag påpekar att spegeln kan gå sönder.

Jag har Tålamod och Tålamod och Tålamod och PANG! Så exploderar jag också!

Nu är vi två helt oresonliga tonåringar här hemma! Tårarna sprutar och orden flyger.

Sen landar vi båda igen…och med rödgråtna ögon går vi mot skolan:

”Syns det att jag gråtit?” frågar han.

-”Näe, vinden har blåst bort allt!” säger jag och ler….

Profilbild för Okänd

Om Erica Leijonhufvud

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och två katter och familjebehandlare/familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Ett svar »

  1. Ja det är tufft att ha tonåringar, och ibland orkar man inte med att ha tålamod och hålla sig lugn. Dom kan ju dessutom provocera rätt bra. men det gör kanske inte så mycket om man tappar tålamodet ibland, bara dom vet att man älskar dom.Kram!

    Gilla

    Svara
    • …man skulle ha tänkt på det innan man skaffade dom… 😉 Jag har två tonåringar just nu…med ett års mellanrum…Pust! Tar jag mej levande genom det här borde jag få medalj som Hjältinna!

      Gilla

      Svara
  2. Åh, jag blev alldeles andfådd av att läsa. Och så blev jag lite ledsen. Men det är ju så det är, har inga barn men minns själv. Det är inte lätt med allt som händer i och runt en tonåring.. och en mamma heller, kantänka.

    Gilla

    Svara
  3. Usch, det är inte lätt att vara tonåring. Är man barn eller vuxen? Hur vill jag vara? Hur vill mina kompisar att jag ska var? Tufft! Och tufft för tonårsmamman…Hoppas att resten av dagen blir bättre!

    Gilla

    Svara
    • Ja, och han är så känslig! Det är så tvära kastså jag hänger ibland inte med. Det är både provokationer, explosioner, osäkerhet och allt i en salig blandning.

      Gilla

      Svara
  4. Ja det är inte lätt att vara tonåring med alla dessa kännslor samt att ha ett barn som e tonåring.Har själv en dotter som blir 14 år i år.Och jisse det är inte lätt alla gånger.Det värsta e att man känner igen sig själv i dem, men hehehe det är efter att man har sagt till dem att ooops oj sådan där var jag med.Men självklart så ska de ej få bete sig hur som hellst.Ja nu kan man förstå vad ens föräldrar menade när man var i den ålder.Hahahaha och jag som svor att jag aldrig skulle tycka som dem.

    Gilla

    Svara
    • Jag exploderade inte som mina barn gör, för jag växte upp i ett ”aggressionhämmat” hem. MINA barn gör inte det, och är inte ett dugg aggressionshämmade! SUCK! Jag tar tillbaka allt jag sagt och gjort! Liiiite aggressionshämning vore nog på sin plats…. 😉

      Gilla

      Svara
  5. Oj, är det lika illa med grabbar? Jag inbillade mig att det var värre med två tjejer….*ler* Jag har två döttrar som är 14 och 16 år, och de två är som hund och katt! Vi har haft så mycket tonårskonflikter här hemma att ena dottern helt resolut flyttade hem till pappa istället! Igår satt jag och tittade i fotoalbumen och drömde mig tillbaka till när de var små, söta, rara och snälla…… 🙂

    Gilla

    Svara
    • …det kanske slutar så här också, för mina grabbar (14 och 13) är som ”hund och katt” och kan reta varandra (och mig!) till vansinne! Igår tex LÄT dom av och till hela tiden, tills den andre Exploderade! Så var det tyst en stund och sen började nästa LÅTA! Alltså bara en massa LJUD (DAAAAA! DAAAAA!) osv BARA för att retas!! Suck!

      Gilla

      Svara

Lämna ett svar till Pärlan Avbryt svar