Det allra värsta hände för Victors föräldrar – de förlorade sin son. Han blev sjuk och dog. För Victor var det allra viktigaste att mamma och pappa fanns där hos honom, hemma eller på sjukhuset. Han var trygg när han dog, och nu slipper han lida.
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article4901243.ab
Det är svårt att förstå hur det känns att förlora ett barn – man kan bara föreställa sej, och bara Tanken gör ONT i hjärtat, och hela kroppen. Vi (andra, som inte upplevt det) vet att det händer, men ändå är det som om vi tror att det inte händer – iallafall inte oss. Men det blir så påtagligt att det faktiskt händer…”oss”…när man får höra talas om en liten knatte som tappert kämpat, med sina föräldrar (och syskon) som stöd, men förlorat kampen.
Håbo kommun hade bestämt att barn inte skulle få vårdas i hemmet. Detta beslut kunde inte ändras, ens för en liten knatte, vid ett tillfälle, bara några dagar, för ”ett Beslut är ett Beslut” och ”hur skulle det se ut om man inte följde de lagar som beslutats?”. Typ.
Ibland går principer och lagar före generositet och omtanke.
All kärlek och värme till Victors mamma, pappa, syskon och övrig släkt.
erviluca #mammatillfyrakillar 
Lider otroligt mycket med föräldrarna, bodde själv på akademiska med min lilla dotter 2 månader under februari -09 och fick verkligen erfara hur tunn gränsen är mellan liv och död. Jag hade turen på min sida och fick behålla mitt lilla hjärta men såren finns i mig nu och antagligen för alltid.
GillaGilla
Troligen blir man mer tacksam över Livet när man upplevt Dödens närhet…Så kände jag när min pappa dog iallafall…
GillaGilla
Jag vet att man kan skriva utan kameraMen men…..vovven protesterar…dåHahaha
GillaGilla
Håbo kommun är ett sorgligt kapitel på många plan. Jag skulle aldrig rekomendera en barnfamilj att flytta hit. Hur Victor och hans föräldrar har behandlats slår ju alla rekord.
GillaGilla
Så vackert o så hemskt. Det var efter jag läste det jag skrev på min blogg. Ibland är människorna benägna att gömma sig bakom ”regelerna” i alldeles för stor utsträckning..
GillaGilla
Ett tragiskt öde, men Victor fick i vartfall känna tryggheten att ha sina föräldrar vid sin sida de sista skälvande minuterna. Tyvärr hinner inte alltid ”tryggheten” fram i tid. Man får dock hoppas att ett stilla lugn infinner sig den dagen det är dags..Varma tankar till alla som förlorat någon!Kraaam från Mogi
GillaGilla