Läxhelvetet!


Hur ska jag stå ut med läxor varje vardag i 6-9 år till! Jag blir TOKIG!!! VARFÖR måste barnen ha läxor??? Jag känner att jag exploderar snart! Jag orkar inte tjaffsa om läxor varje dag, varje kväll i 9 år till! Jag flyttar till Söderhavet!!! Själv!

Jag orkar inte låta kväll efterkväll gå åt till att först tjata om OM dom har läxor, ATT dom har läxor, ATT läxorna måste göras och sen bråka om NÄR läxorna ska göras, HUR läxorna ska göras och OM läxorna ska göras! Jag kan göra dom SJÄLV – bara jag slipper höra ”Det gåååår inte!!! Jag kaaaan inte!! Jag vet inte vad man ska gööööra?!!! Det är omööööjligt!!!”.

Jag är ingen pedagog! Jag är en ”vanlig” mamma som bara vill att barnen ska ”göra rätt för sej” och göra sina läxor om det nu är så jävla viktigt!! Men jag vill fanimej inte att livet ska gå ut på att tjaffsa om läxor varenda eviga jävla skitdag! Jag är så trött på det!!!!

Först ska jag hjälpa 9-åringen med hans läxor…och det inleds med ”Jag ooooorkar inte!!! Uuuuhäääääää!!!” och sen lägger han sej över skrivbordet och stöööönar. Jag blir arg och fräser: ”Sätt dej upp och gör det du ska! Det tar 15 minuter om du skärper dej!” Inget gehör. Han börjar räkna och ”slarvskriver” provocerande…Jag biter ihop…Han räknar låååååångsamt…Jag blir tooookig men försöker inte säga något. Plötsligt kan han inte! Det går inte. Jag läser igenom uppgiften och förstår inte heller. Suck! Jag är ingen lärare! Jag vill inte mer!

…Sen ska jag hjälpa 13-åringen. Han vet, som vanligt, inte vad han ska göra…Vi försöker lista ut det tillsammans…men han säger att ”det är ingen ide” och en massa andra ursäkter….Till slut gör han någon slags ”halvhjärtat  läxförsök” och, precis som sin bror, skriver han låååångsamt för han ” är så trött”. ”ORKA!”.

…Sen är det 14-åringens tur. Han har gjort jättemycket läxa redan. Han  har redan gått igenom ”provokations-ramla-över-bordet-fasen-skrika-rätt-ut-och-gråta-fasen” för några år sedan, och brukar starta alldeles själv. Men nu har han kört fast! Men jag måste ju lägga 9-åringen nu! ”Åååååå, du hjälper ALDRIG mej – BARA dom andra!!” tjuter han, och så ska dom ”ha prov i morgon!!!” och ”Jag kommer aaaaldrig att klara det!!!” och ”Jag vill vara hemma i morgon!!!”.

Suck!

Jävla läx-skit-helvete!!! Hade jag vetat det här hade jag inte skaffat så många barn! SÅ illa känns det! Läx-skit-helvetet förstör mina vardagar! Barnens med!

…dessutom säger en Professor i Pedagogik som studerat läxors vara eller icke vara att barn som INTE får läxor lär sej PRECIS LIKA MYCKET som barn får läxor! Dessutom blir barn som INTE får läxor mer positivt inställda till skolan!

Jag ska leta reda på en läxfri skola och flytta dit! Byta jobb, bostad och allt bara för att slippa detta läxhelvete!!!! GRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR!!!!!!!!!!

Profilbild för Okänd

Om Erica Leijonhufvud

Positiv optimist som älskar att skriva! Mamma till fyra killar, matte till två hundar och två katter och familjebehandlare/familjeterapeut. Allt i en och samma kropp.

Ett svar »

  1. Stackars du…och jag som tyckte jag hade fullt upp med en och klagade..Men jag hade en grej som funkade dom sista åren. Om jag var tvungen att säga till mer än tre gånger så missade han hela månadspengen…om det så var bara en dag på månaden och han skött sig så länge…Tröstkramiz

    Gilla

    Svara
  2. Suck! Ja, det gäller att vara hård och konsekvent, vilket jag inte är. När jag hade ETT barn var jag superkonsekvent och tydlig, men nu – med tre – ”förlorar” jag många matcher för att jag helt enkelt inte orkar…

    Gilla

    Svara
  3. Jag förstår dig fullständigt. Jag har också haft tre stycken pojkar och jag var mest ensam med dom. Det var sååååå jobbigt, precis som du skriver. Kan du inte komma med ett förslag i skolan att ungarna får stanna en stund extra efter skoltid och den tiden skulle de kunna göra läxan på? Eller så får du trösta dig med att inom en snar framtid är de utflyttade (som mina är)och då slipper du läxorna men då blir det andra problem..För ungarna kommer man ju aldrig ifrån…Tack o lov..Ta det lugnt..Kram fr Wendy.

    Gilla

    Svara
  4. När jag läser det här inlägget undrar jag först om JAG skrivit det. Men jag har bara TVÅ barn, varav det ena går i skolan och det andra på dagis. Men det skulle lätt kunnat vara MINA ord!!!!Igår hade vi en snart 8-årig kille som grät så det skvalade över en matteläxa. Han ooooooorkade inte, han kuuuuuuuunde inte, han var säääääääämst, han ville soooooooova (vilket han vanligtvis inte gör vid 19-tiden ska tilläggas). Till slut blev jag den jag egentligen inte vill vara vid läxläsningen: PAJASEN! Alla tal (vi snackar plus och minus här) blev diarréblöjor eller kräkpåsar och så låtsades vi att vi hade ett antal, men jag slängde några och hur många hade vi då kvar? Det funkade =) Vägen dit var dock way to long!!!!!!!!!!Skönt att höra att vi inte är ensamma om detta, men hur ska vi orka?????????????Kram från läxhatande mamma!

    Gilla

    Svara
  5. Du får helt enkelt hjälpa den äldste av dem, och sedan får de hjälpa sitt yngre syskon.Fiffigt va!!!

    Gilla

    Svara
  6. Egentligen vill jag att vi föräldrar skapar ett UPPROR MOT LÄXOR!!! Upp på barrikaderna med slagord och skyltar och knutna nävar!!! 🙂

    Gilla

    Svara
  7. Ungarna har som tur är varit mestadels självgående med läxor, på det stora hela. Vilket är en jäkla tur för det räcker alldeles bra med det vi HAR varit tvungna att traggla med :-(Det är helt uppochned – man jobbar som en slav 40-50 timmar i veckan och så ska man behöva ägna de fattiga timmarna innan läggdags med följande: matlagning, tvätt och tjat om läxor?? Det var mycket nära en explotion när vi fick hem, med Sonen som är äldst, ett pekfingersbrev från skolan där vi uppmanades se på läxläsningen som ”en mysig stund tillsammans med barnet”. EN MYSIG STUND TILLSAMMANS?? Vilken PLANET kommer de ifrån?? Jag är kanske konstig men jag tycker en ”mysig stund” innebär promenad eller läsa högt eller spela spel eller laga mat ihop eller..

    Gilla

    Svara
    • Precis! Jag HAR mysiga stunder med barnen, OCH så har jag ”tredje världskrigsstunder” med dem också, då vi bråkar om läxan…”
      Oinloggad erviluca.

      Gilla

      Svara
  8. haha, jag är 13 år. Läxor suger så att biologi duger. Men din nioåring kanske kan börja göra läxan själv lite mer? Hota med månadspengen kanske inte är så smart, då den väl är indragen så kommer han vara sur förevigt, börja typ med lördagsgodis…

    Gilla

    Svara
  9. Läxor handlar ju också om att barnen ska börja ta ett visst ansvar själv för sitt skolarbete, samt få viktig repetition. Ju svårare man har desto viktigare blir repetitionen.
    Jag tror vi hamnar mer i tjat överlag idag. Kan inte minnas att mina föräldrar någonsin tjatade med mig om läxor. Jag tog ansvar för det så gott det gick, vilket ibland inte gjordes som det skulle men oftast för man ville ju inte komma till skolan utan läxan. Jag visste att mina föräldrar tyckte skolan var viktigt men det var MITT ansvar med läxor.
    Den mysiga stunden är kanske överdriven men vid t.ex. läsläxa de första åren i skolan kan man faktiskt ha en trevlig stund tillsammans.
    Min son kom hem med första läxan i ettan i torsdags. Han hade redan gjort den klart när jag kom hem. Jag tror dock läxorna inte lär bli lika roliga framöver att göra men att man som föräldrar värdesätter deras arbete men ändå låter det vara deras huvudsakliga ansvar tror jag på.

    Gilla

    Svara
    • Oinloggad erviluca:
      BARN ÄR OLIKA! Min äldste son skötte sina läxor Exemplariskt SJÄLV och det var verkligen Hans Ansvar rätt igenom.
      Storing SKREK rätt ut när jag andades ordet ”läxa”…och sen var hela ”läxläsandet” en enda kamp ”om liv och död” kändes det som….När han började högstadiet var kampen över och han började göra läxorna utan knot och gnäll, som genom ett trollslag.
      Mellan har varit rätt lättsam…Man tjatar lite, han ”vet inget” och sen gör han oftast läxan, sådär med vänsterhanden, när han känner för det = inget krig.
      Minsting är som Storing: KRIG! Bråkar gråter och skriker….
      Barn är olika.
      Jag gjorde, eller gjorde inte, läxor själv. Men är uppvuxen på 70-talet då det inte var så ”inne” med läxor…så läxorna var inte så många och inte så ofta….Men aldrig att vaarken mamma eller pappa engagerade sej i MINA läxor! Det fanns inte på världskartan. Ibland gjorde jag läxorna, ibland inte….Jag är övertygad om att jag inte lärde mej en millemeter mer av läxorna och att jag vet att jag hatade läxorna från första sidan till sista….

      Gilla

      Svara

Lämna ett svar till FGGGMF Avbryt svar