Mammors utstrålning….eh?

Jag hör mina killars höga, glada skrik låååångt innan jag kommer nära backen där de åker på rumpan mellan träden, i full fart. Dom verkar ha jättekul!

Tyvärr har Flisa rymt iväg från mej, och satte full fart mot Ljuden av småhussarna, så fårt jag släppte henne, fast jag tittade stint på henne och sa: ”Du får INTE springa dit!”. Hon ääääälskar att leka med Grabbarna Grus utomhus! Men dom vill inte alltid ha henne med…Idag ville dom inte det.

Jag blir alltså tvungen att gå till backen och hämta ”fis-lisa”. Suck! Jag vet preciiiis vad som kommer att hända: Så fort dom får syn på mej kommer någon att ramla, någon kommer att slå sej, någon kommer att slå någon annan eller så kommer jag att få veta ”han-slog-mej-fast-jag-inte-hade-gjort-något-uuuuhääääääää!” eller så slår någon någon annan när jag dyker upp.

Precis så blir det. Och så en lång harang om ”HAN-kastade-snöboll-på-mej-Han-åkte-på-mej-jag-har-jätteont-uhääääääää!”. Alltid är det så!

Mammasyndromet.

Jag tröstar lite halvhjärtat och säger lite ”kloka ord” om att vara snäll emot varandra osv och sen går jag.

Det är ingen ide att vara i närheten när dom leker, för dom kan inte leka ”normalt” när dom ser mej…För jag är Mamma och med mammor grååååter man och skadar sej och ”skvallrar”….

Synd. Men så är det……..