En groda i snön!

När jag var ute med Flisa och Sally i skogen idag, och pulsade runt i snön och ”gjorde nya stigar”, upptäckte plötsligt Flisa en groda. Hon älskar grodor, och det gör jag med! Jag tog upp grodan och höll den i handen. Hundarna hoppade ”jämfota” mot mina ben och skällde: ”vill-ha-vill-ha-vill-ha!!!!!”. Jag tittade mej omkring för att hitta någonstans där jag kunde lägga grodan. Jag tänkte att den skulle behöva lite barmark, där det var lite ”varmare” än mitt i snön. Jag spanade in en liten gran med täta grenar längst ner och under den var det barmark. Hundarna var helvilda och skuttade som vildar runt mej, ivrigt skällande. Jag låtsas-kastade grodan lååångt bort, och dom lättlurade hundarna skuttade iväg för att ”fånga grodan”. Snabbt la jag grodan under trädet och började gå därifrån.

Flisa insåg dock snabbt att hon blivit lurad och kom tillbakaskuttande i snön. Hennes nos är fantastisk och hon vädrade i luften: ”Sniff-sniff” = ”Var är grodan?”.

Jag gick vidare och upptäckte efter en kort stund att jag var ensam… Jag visslade på hundarna och Sally kom skuttande. Hon tycker inte att grodor är så märkvärdiga egentligen. Det är Flisa som är ”grod-älskare”. Och jag. Jag fortsatte ropa och vissla på Flisa.

…till slut kom hon skuttande och såg så nöjd ut, slickandes sej om nosen….

Man kan säga att Flisa och jag älskar grodor på olika sätt….

Snyft!