40-års kriiiiiiiiiiiiiiiiiiiis——–snart 50………….

Jag hade ingen ålderskris under hela min första del av mitt liv! Andra – tex storasyrran – ville, när hon var yngre, vara äldre och la till ett par år till sin ålder när hon var i tonåren…Jag ville aldrig verkar äldre eller vara äldre än jag var, när jag var ung, för jag tyckte det var ”läskigt” och att det blev förväntningar på mej som jag inte kunde infria. Så jag var alltid den ålder jag var….

…och åren gick….Prövade på att gå på Systemet när jag var 18 år…Det gick inte! Jag såg ju ut som15! När jag väl var 20 fick jag visa leg. på Systemet och fick fortsätta med det tills jag var….38! Då, plötsligt, slapp jag visa leg för första gången, och det kändes…Konstigt!

….vid ett tillfälle skulle jag och en kompis gå in på Cafe Opera…Åldersgränsen var…21? Eller jag minns inte, men kanske den var 21…och hon var 20 år….Jag var 30! När vi kom dit fick jag visa leg. och killen i dörren sa: ”Grattis!” till mej…Min kompis behövde inte visa leg och det var ju tur det för annars hade hon inte kommit in…

När jag fyllde 40 började Krisen! Jag var höggravid med mitt fjärde barn så jag firade inte på något speciellt sätt, men jag började vilja ljuga om min ålder, vilket aldrig hänt förr. Jag ljög inte, men jag VILLE ljuga! Jag ville inte vara 40! Det kändes ”för gammalt” – som om jag som kvinna inte kan vara med i ”matchen” längre… eller som om Livet är Över, på något vis…

…och ändå har jag alltid levt efter devisen att göra det jag Vill göra, vilket inneburit att jag både flyttat hit och dit i Sverige, och gått en massa utbildningar, och ”dansat mej mätt” på allehanda uteställen osv osv.

Snart fyller jag 50….och 40-årskrisen har knappt lagt sej….Jag står inte stolt och säger att jag är 50…utan jag kryper bakom dörren och viskar 50 med liten röst när någon frågar. Häromdagen sa jag att jag ”fyller gammalt” snart, till en granne. ”Jag har redan fyllt Gammal”, sa hon och åsyftade 40 och trodde att jag menade samma…och jag lät henne tro det…

HerreGud! Jag fyller 50!!! Ofattbart och Konstigt och Helt Otroligt! Och det finns ingen Stopp-knapp! Det är bara att hänga med i (års-)tåget som bara åker och åker…

Min mamma sa för några år sen; ”Jag känner mej som 28 inuti och så tittar jag mej i spegeln och det Stämmer Inte med utsidan!”. Då var hon 70!

Vad kan jga säga mer än: S U C K!