Jag vet att det här är tabu och att jag kommer att bli ”avrättad” och halshuggen mm när jag skriver följande rader (men jag känner att jag vill det ändå):
Jag blir så trött på hundrädda människor! Dom stressar mej! Först ska jag tala om att jag själv varit katträdd och haft spindelfobi: Man KAN göra något åt det! Man KAN göra sej orädd! Min näst-äldsta son har varit så rädd för hundar att han gräääät när han såg en hund. Det gjorde mej så förtvivlad, för jag älskar hundar. På den tiden hade vi inte hund, men jag tränade honom att bli av med sin hundrädsla så fort jag bara kunde. Som förälder kan man förstora rädslan genom att lyfta upp barnet och skrika åt hunden och hundägaren ”KOPPLA HUNDEN!!!” el dyl, eller så kan man fråga hundägaren: ”Är den snäll? Får vi klappa den?” och istället visa sitt barn att (de flesta) ”hundar är inte farliga”. Nu älskar sonen hundar och är jätteduktig med våra hundar!
Mina hundar ääääälskar att springa lösa i skogen och skutta över stock och sten! Och dom är så glada och busiga att dom ibland springer fram till folk som kommer gående i skogen. Om det då är en hundrädd människa så beter hon (oftast är det en hon) sej så knasigt – börjar skrika och gapa och vifta med händerna och bete sej ”konstigt”. Då börjar hundarna skälla, för dom blir rädda för den ”annorlunda figuren”. Och så börjar det: ”Man ska inte ha sin hund lös om man inte har pli på den!!!! bla bla bla bla”. Och jag blir både arg på hunden, som inte lydde när jag ropade, och på människan som beter sej så knasigt. Oftast ber jag om ursäkt, men häromdagen gjorde jag inte det. För jag orkade inte!!!! Jag blev jättearg på Sally som skuttade runt och trodde att vi lekte en jättekul lek: ”Jaga-Sally-leken”….men också på att folk inte gör något åt sina rädslor, och gör mej stressad när jag går i skogen med hundarna, eftersom det KAN dyka upp någon hundrädd person och det KAN vara så att hundarna inte lyder….Jag kan inte lova 100%ig lydighet! Men dom måste få skutta av sej ibland också!!
Idag gick jag en lååång promenad med Sally kopplad hela promenaden och jag kände hennes frustration hela tiden. Inget ”springa-av-sej” och inga ”kasta-pinnar-lekar” och inga ”lycko-fnatt-anfall”….Barafratt det finns ”hundrädda människor”.
Själv har jag haft kattskräck! Men jag jobbade bort det!!! Och jag har haft spindelfobi! Det funkar inte när man har barn!
Jag är sååååå trött på hundrädda människor! Så det så!
Det borde finnas ”Skog för Hundrädda” där hundar inte får vara, samt ”Skog för hundar och deras ägare” där man får ha sina hundar lösa.
Det finns farliga människor också – säkert fler än farliga hundar! Att vara rädd är ett handikapp: Befria dej från det! Det går! Hundar är underbara! Det är inte för intet man säger att ”hunden är människans bästa vän”.
Nu duckar jag för alla påhopp som komma skall…..HJÄLP!
erviluca #mammatillfyrakillar 